Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Fortsättningskriget - 1942—43 - 1944
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORTSÄTTNINGSKRIGET 373
livsviktiga områden. Därjämte utbad sig regeringen meddelande om
rådsregeringens ståndpunkt till övriga med en fredsuppgörelse för-
knippade frågor, förklarande sig icke komma att försvåra underhand-
lingarna. När svaret överräcktes till madame Kollontay anmärkte
hon, att 1940 års gränser nog borde uppgetts såsom utgångspunkt.
I dessa dagar återupptog utrikesminister von Ribbentrop frågan
om erkännandet av Mussolinis regering. Men icke nog härmed:
i början av december tillställde Wilhelmstrasse Finlands sändebud ett
memorandum, i vilket finska regeringens politik utsattes för kritik
under hänvisning till ryktet om att separatfred eftersträvades. Noten
slutade med ett yrkande på att ett fördrag skulle undertecknas, vari-
genom Finland förband sig att icke sluta separatfred.
Det tredje krigsåret 1943, som nu led mot sitt slut, känneteckna-
des av stora motgångar för tyskarna, ett relativt lugn på våra fronter,
en tilltagande kyla i vårt förhållande till Tyskland samt en i allt vidare
kretsar spridd längtan efter fred.
I samma mån som Tysklands ställning blev försvagad och faran
för ryska angrepp växte, måste våra ställningar förstärkas och nya
försvarslinjer skapas. Den 18 november fattade jag beslut om ut-
byggande på Karelska näset av den så kallade VKT-linjen (Vi-
borg—Kuparsaari—7Zaipale) och öster om Sordavala av U-linjen
(Uuksulinjen). Rekognosceringarna utfördes i brådskande ordning,
och redan om någon vecka kunde de nya positionernas dragning
fastställas, varefter befästningsarbetena omedelbart inleddes. Likaså
fastslogs en plan för evakuering av Vuoksendalen.
Det gångna årets tilldragelser hade icke varit av hoppingivande
art, och ännu allvarligare gestaltade sig förebuden för det nya året
1944. I januari inledde ryssarna söder om Leningrad en offensiv
som inbragte terrängvinster så gott som dagligen. Inom kort upp-
nåddes kontakt med förbanden i säcken invid Oranienbaum, och den
3 februari stod angriparen vid Narvaflodens utflöde i Finska viken
samt någon dag senare vid Peipus.
Ryssarnas frammarsch aktualiserade faran för anfallsföretag på
Karelska näset, där fronten var i behov av förstärkningar. Pansar-
divisionen fick därför i början av februari order att förflytta sig från
Petroskoi till Näset, där den i avvaktan på vidare order förlades såsom
förstärkning åt de i befästningsarbeten öster om Viborg insatta kraf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
