Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Vid statens roder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414 MANNERHEIM: MINNEN 1944—1946
Trots denna hotfulla antydan skildes vi under iakttagande av
konventionell hövlighet. Att tyskarna sedan en tid sett vart det bar
hän, framgick bland annat av att omfattande arbeten på uppehålls-
ställningar Lappland runt inrapporterats av vår underrättelsetjänst.
Personligen väntade jag icke att det ofrånkomliga omkast, som
förestod i relationerna till Tyskland, skulle framkalla en kris vare sig
inom försvarsmakten eller hos folket. Under de senaste åren hade det
finska folket lärt sig att tänka realistiskt. De egna upplevelsetna
hade kommit det att inse, att även vårt land hade varit en bricka i
stormaktspolitiken och att ingen stormakt drog sig för att utnyttja
ett litet land för att främja sina egna syften. Det bästa beviset därpå
utgjorde växlingarna i Tysklands hållning. Först offrade tyskarna
oss på den ryska bundsförvantens altare, varefter de, när detta var
förenligt med deras intressen, gåvo oss sitt stöd under mellankrigs-
perioden 1940—1941. . Omständigheterna fogade det så, att detta
stöd övergick i vapenbrödraskap. Även om vi så länge detta varade
undandrogo oss operationer, som icke lågo i Finlands intresse, och
kämpade blott för egna mål, hade förhållandet mellan de båda ar-
méerna varit korrekt. Härtill kom att den gemensamma kampen mot
Rådsunionen hade bidragit till att avlägsna allmänhetens förbittring
över Tysklands hållning före och under vinterkriget. Det steg vi nu
voro tvungna att taga, var pinsamt. Men vi hade intet val.
Om man betänker att 20. Gebirgsarmee bestod av icke mindre än
nio divisioner jämte specialtrupper, sammanlagt omkring 200.000
man med jättelika materielförråd, förstår man att dess bortdragande
inom mindre än två veckor redan av tekniska skäl var en omöjlighet.
Den sydligaste gruppen, omfattande tre divisioner på avsnittet
Uhtua—Kiestinki, stod 200 kilometer från närmaste järnväg, därifrån
en lika lång järnvägssträcka skilde den från hamnarna vid Bottniska
viken. Landsvägsförbindelserna med Norge voro jämförelsevis
goda, men från Rovaniemi över Ivalo och från Torneå över Muonio
var avståndet till norska gränsen vidpass 400 kilometer, och snart
skulle höstregnen uppluckra vägarna. Ej heller var jag säker på att
generalöverste Rendulic och hans överordnade önskade underlätta
vår ställning genom att inom utsatt tid draga bort sina trupper.
Redan den 3 september gav jag order att 6. Divisionen skulle för-
flyttas från Karelska näset till Kajana och 15. Brigaden förläggas
söder om Uleåborg. Läget var förvirrande och i högsta grad bryd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
