Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLUTORD 445
upprepas när Rumänien år 1916, oförberett även det, anslöt sig till
ententen och snabbt krossades av en överlägsen motståndare. I min
egenskap av försvarsrådets ordförande hoppades jag få möjlighet
att uppbygga ett tillräckligt starkt försvar för att det finska folket
skulle förskonas för ett liknande öde. De ekonomiska förutsätt-
ningarna härför saknades icke, men det stöd, som erfordrades från
statsmaktens sida, blev på grund av bristande framsynthet halvhjärtat
och otillräckligt. Efter åtta års kapplöpning med den annalkande
stormen nödgades jag se den bryta fram över ett Finland, vars
försvarsförberedelser lämnade mycket övrigt att önska. Än i dag är
jag övertygad om att Finland, ifall dess försvar hade befunnit sig i
skick, skulle haft stora utsikter att undgå vinterkriget. Detta är så
mycket sannolikare som den storpolitiska konstellationen i slutet av
1930-talet icke inbjöd Rådsunionen att angripa ett Finland, som hade
förutsättningar att bjuda ett långvarigt motstånd. Och om vinter-
kriget hade kunnat undvikas, talar allt för att även den efterföljande
utvecklingen hade blivit en annan än den, som ledde till att Finland i
juni 1941 indrogs i stormaktskriget.
Rättvisan fordrar dock ett konstaterande av, att det icke är enbart
för sina egna misstag Finland har lidit. En av de faktorer, som har
haft skickelsedigra konsekvenser för händelseutvecklingen i vårt
hörn av världen, har varit det bristfälliga politiska och militära
samarbetet i Norden.
Vid sidan av mina ansträngningar att i eget land skapa inre enighet
och fast försvarsvilja har strävan till intimt samarbete med Skandi-
navien, främst Sverige, hört till mina grundidéer. Så hårt jag än
bedömde Sveriges försök att tillvälla sig en del av Finlands historiska
territorium, lät jag icke dess Ålandsaktion påverka min inställning
till det finsk-svenska samarbete, som för mig tedde sig som en
försvarspolitisk nödvändighet. Vad jag närmast eftersträvade var
att Finland och Sverige gemensamt skulle åtaga sig försvaret av
den åländska ögruppen, vilket hade betytt att Bottenhavet låstes till
för utomstående och att tryggandet av båda rikenas neutralitet väsent-
ligt underlättades. Det skulle emellertid dröja tjugu år innan jag
fick se det gamla moderlandet vunnet för denna tanke och därmed
även för återuppbyggandet av de befästningsverk på Åland, som år
1918 hade blivit demolerade på Sveriges eget yrkande. Men jag skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
