Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gobseck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
stumma muskelspel, vari visade sig en förnimmelse, jämförlig
med Låderstrumpas tysta skratt. Kort sagt, även då
han kände sig som allra gladast, förblev hans samtal
fåordigt och hans utseende alltid negativt.
Sådan var den granne, som slumpen gav mig i det hus,
vari jag bodde vid rue des Grès, medan jag ännu var endast
andra kanslist och hade fullbordat tredje året av min
rätts-verksamhet. Huset, som inte har någon gård, är fuktigt
och dystert. Rummen \ få sin dager endast från gatan.
Den klosterliga anordning, som delar byggningen i lika
stora rum, utan att lämna dem annan utgång än en lång
korridor, som upplyses av några gluggar åt grannens gård,
förråder, att huset fordom utgjort en del av ett kloster.
Vid denna dystra anblick utslocknade all glädjen hos en
son av bättre familj, innan han inträdde hos sin granne:
Det hus han bebodde liknade honom själv. Man skulle
kunnat tänka sig ett ostron på sin klippa.
Den enda mänskliga varelse, med vilken han meddelade
sig var, sedd ur social synpunkt, jag; han kom till mitt
rum för att be om eld, lånade en bok, en tidning och tillät
mig om aftonen komma in i hans cell, där vi språkade, då
han var vid gott lynne. Dessa bevis på förtroende voro
frukten av ett fyraårigt grannskap och mitt förståndiga
uppförande, som av brist på pengar mycket liknade hans
eget levnadssätt.
Hade han släktingar, vänner? Var han rik eller fattig?
Ingen skulle kunnat besvara dessa frågor. Jag såg aldrig
till några pengar hos honom. Hans förmögenhet befann
sig sannolikt i bankens valv. Han mottog själv sina
växlar, medan han sprang omkring i Paris på ben så torra som
en hjorts, men lika spänstiga.
För övrigt blev han martyr för sin gnidighet.
En dag bar han händelsevis på sig en summa i guld;
en dubbel napoleond’or befriade sig på något sätt ur hans
ficka, och en hyresgäst, som kom efter honom i trappan, tog
upp myntet och räckte honom det.
»Det är inte mitt», svarade han med en åtbörd av
överraskning. »Jag skulle ha guld! Skulle jag leva som jag
gör, om jag vore rik?»
På morgonen lagade han själv sitt kaffe på ett kolbäcken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
