Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gobseck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
kanske på banken. Enligt hennes beräkningar borde herr
de Restaud ovillkorligen vara i besittning av någon
handling, som gav hans äldsta son tillfälle att återförvärva dem
av hans gods, som han satte mesta värde på.
Hon beslöt fördenskull att utöva den strängaste uppsikt
över sin makes sjukrum och regerade despotiskt i sitt hus,
som underkastades hennes kvinnliga spioneri. Hela dagen
uppehöll hon sig i den salong, som gränsade intill grevens
sjukrum och därifrån hon kunde höra minsta ord och minsta
rörelse. Om natten lät hon flytta in sin säng i salongen,
men sov för det mesta inte. Läkaren hade hon
fullständigt lyckats bringa på sin sida. Hennes hängivenhet syntes
beundransvärd. Hon förstod med den medfödda
listigheten hos baksluga personer att förträffligt maskera den
motvilja herr de Restaud hyste mot henne, och spelade
sin sorg med sådant mästerskap, att hon blev berömd.
Några pryda damer funno till och med, att hon på detta sätt
försonade sitt fel. Hon hade emellertid ständigt endast
för ögonen det armod, som väntade henne vid grevens död,
om hon saknade sinnesnärvaro.
Sålunda hade denna kvinna, som drivits bort från sin
makes plågoläger, dragit en trollkrets runt omkring sig.
Avlägsnad från honom, men ändå i hans närhet, förskjuten,
men lika fullt allsmäktig, lurade denna till synes så hängifna
maka på sin makes död och förmögenhet, liksom den
insekt, som på fälten på bottnen av en grop, som den
spiralformigt gräver i sanden, väntar sitt oundvikliga rov, då den
hör några sandkorn falla.
Till och med den strängaste domare kunde inte avhålla
sig från det erkännandet, att grevinnan drev sin
moderskärlek långt. Hennes faders död, förstod man, hade också
varit en hård läxa för henne. Hon avgudade sina barn och
hade för dem förstått dölja sina utsvävningar och sitt
förstörda familjeliv, vilket gynnades av deras späda ålder;
samt gjorde sig älskad av dem, som hon gav den bästa och
mest lysande uppfostran.
Jag måste erkänna, att jag icke kan värja mig för en viss
känsla av beundran och medlidande för denna kvinna, över
vilken Gobseck ofta gycklade. Men vid denna tid begrät
grevinnan, som slutligen kommit under fund med Maximes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
