Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gobseck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
låghet, sitt förflutna livs förvillelser med blodiga tårar.
Jag tror det åtminstone. Huru förhatliga de medel än
voro, som hon valde för att återfå sin makes förmögenhet,
förestavades de inte i alla fall av hennes moderskärlek
och önskan att gottgöra sina felsteg mot sina barn?
Måhända erfor hon i likhet med många kvinnor, som låtit
lidelsernas vilda stormar framgå över sig, behovet att åter
bli dygdig. Måhända lärde hon sig först känna dygdens
värde i den stund, då hon samlade den sorgliga skörden av
de fel, hon sått.
För var gång den unge Ernest kom ut från sin far,
undergick han ett förhör angående allt som greven gjort och sagt.
Barnet lånade sig villigt åt sin mors önskningar, vilka det
tillskrev en öm känsla, och kom alla hennes frågor till mötes.
Mitt besök blev emellertid en fingervisning för
grevinnan, som i mig trodde sig se verktyget för grevens hämnd, och
hon beslöt, att inte låta mig träffa den döende. Uppfylld
av mörka aningar åtrådde jag livligt ett samtal med herr
de Restaud; jag var nämligen icke utan oro för
motförbin-delsens öde. Om den föll i grevinnans händer, kunde hon
söka göra den gällande, vilket skulle leda till oändliga
processer mellan henne och Gobseck. Jag kände procentaren
alltför väl för att inte veta, att han aldrig skulle återlämna
godsen åt grevinnan, och handlingarna voro avfattade på
sådant sätt, att de innehöllo talrika rättsfinter, som endast
jag kunde framföra med framgång. Jag ville förekomma så
många olyckor och begav mig fördenskull ännu en gång till
grevinnan.
Jag har märkt», sade Derville till vicomtess de
Grand-lieu i en ton av förtroende, »att vissa moraliska företeelser
förekomma, som vi inte tillräckligt uppmärksamma. Jag
är av naturen iakttagare och ombesörjer fördenskull de
angelägenheter av intresse, som jag handlägger, och i vilka
lidelserna flamma högt, i en ofrivilligt analytisk anda. Jag
har också med ständigt ny överraskning beundrat, huru de
hemliga avsikter och tankar, som två motståndare hysa,
nästan alltid ömsesidigt anas. Mellan två fiender finnas
sålunda stundom samma klarhet i förståndet, samma
intellektuella kraft i uppfattningen som mellan två älskande,
vilka läsa i varandras själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
