Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Das ewig weibliche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— På allvar?
-Ja.
— Var?
— Hos lille Punkt! På kontoret. Nu har jag
verkligen fått lust att också vara med, lilla Rosa! För
det roar mig! svarade Jenny och satte upp näsan.
— Gud, vad du är klok! Vad du är förtjusande!
Vad jag är vansinnigt kär i dig! ropade Rosa Mull,
ty nu hade ju Jenny blivit hennes fullständiga like
och skulle arbeta, och hon kastade sig för tredje
gången om hennes hals. Så göra visserligen inte
män, då de tala affärer, men kanhända kunna de
komma att göra det, när kvinnorna reformerat
världen, och då blir det nog mera hjärtligt, det hela,
ungefär som mellan dessa båda unga damer. Och
kanske kommer mänskligheten inte att förlora på
det! Inte affärerna heller, kanhända!
De båda svägerskorna gjorde det i varje fall inte.
De kände sig tvärtom som två väldiga affärskvinnor,
som nu skulle rädda Karl, och på det somnade de
gott.
§ 2.
Och Jenny Gobsman kände sig inte lite stor, då
hon följande dag trädde in på kontoret vid
Munkbron, där Punkt Bjugger satt och skrev och plitade,
tyst och plikttrogen. Ty hon betraktade honom ju
som sin egendom, och dessutom hade hon nu genom
Rosa Mull fått fullmakt på Karls öde, lilla gubbens
ämnade hon även så småningom bemäktiga sig, och
208
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
