Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Das ewig weibliche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
innan någon märkt något, tänkte hon vara den, som
styrde det hela.
Med sådana tankar i huvut känner sig människan
ganska lätt stor, och Jenny Gobsman var därvidlag
inte något undantag.
På det sättet och åt det hållet hade alltså hennes
planer helt hastigt utvecklat sig.
Punkt Bjugger, han satt stilla, han! Och
kontoret var mörkt och allvarligt, som det ofta plägar
vara i dessa det moderna livets små kapell, där
skrivbordet är altaret och tidens grymme gud dyrkas
och tjänas utan sång och högtidlighet men med
större andakt måhända, än någon gud haft
förmånen och glädjen att se sig dyrkad med alltsen
medeltiden, och på så sätt kan man säga, att vår tid
är en fruktansvärt religiös tid, om man med
religiositet menar hängivenhet, och vad hjälper det, om
guden inte är av det bästa slagets. Det kan ju vara
en skola och bli bättre sen!
Huvudsaken är kanske bara, att man hängiver
sig, och det var just, vad Jenny Gobsman nu gjort,
hon hade tagit steget fullt ut och hängett sig åt
tiden och dess gud.
Och nu inträdde hon i detta lilla kapell. Genom
fönstret såg man en flik av Mälarn, där måsarna
svävade med sorgsna vingslag och sågo ut, som om
de alltjämt sökte något, de tappat vid syndafallet,
men de funno det lika litet som vi människor.
— God dag, lille Punkt! sa hon, med näsan i
vädret som vanligt.
14. —
Nordström, Jobbarfamiljen Gobsman.
209
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
