tallriken tillsammans med rostade brödskivor. — Köttet ätes med kniv och gaffel samtidigt. Man kan naturligtvis då och då låta kniv och gaffel vila på tallriken — dock aldrig med skaften stödda mot bordet — men man får inte först skära upp hela portionen, varpå man tar gaffeln i höger hand och låter kniven vila. Ätes sallad på särskild assiett — som står till vänster om köttallriken — lägger man antingen undan för undan därav på köttallriken, eller också äter man direkt från assietten med gaffeln. — Mellanrätten ätes ofta enbart med gaffel — eller med fingrarna, t. ex. kron- ärtskockor, sparris, släpärtor. På gåslever en croute skär man först bort den degiga skorpan med silverkniv. Till ost och käx användes endast kniv, med vilken man breder på smöret på käxet och lägger på osten. — Efterrätten ätes för det mesta med både sked och gaffel, den senare hålles i vänster hand. Råa päron och äpplen skalas alltid, likasa melon och färsk ananas, då den serveras i klyftor. På restauranger sköljer man frukten, speciellt druvorna, i ett vattenglas, men detta skulle tas illa upp av värdinnan i ett privathem. Där förutsättes nämligen, att frukten är sköljd innan den serveras. Cigarretter — inte cigarr — rökes numera vid bordet, men hur ”sugen” den inbitne rökaren än är, bör han inte börja förrän vid mellanrätten. Askan lägges på de speciellt härför framsatta askfaten, ej på den begagnade tallriken eller i kaffe- koppen, vilket ser högst oaptitligt ut. Så snart soppan är uppäten, önskar värden gästerna välkomna. (Se Tal.) Vid desserten tackar den herre för maten, som haft värdinnan till bordet. Han gör detta i ett helst spirituellt och skämtsamt tal, eljest kortast möjligt, samt ber medgästerna förena sig med honom i ett tack till värdinnan och värden. Är heders- gästen en utlänning, som ej känner till detta speciellt svenska bruk, måste värdinnan eller värden finna sig och med ett älsk- värt ”välbekomme” höja sitt glas mot gästerna samt efter den gemensamma skålen resa sig från bordet. Ingen reser sig före värdinnan, som med sin kavaljer först lämnar bordet, medan värden med sin dam kommer sist. Då man går in till bordet är förhållandet omvänt, d. v. s. värden gar först med sm dam och värdinnan sist med sin kavaljer. 3^