tills de tagas bort. Vid lunch och frukost, då man mera ”hjälper sig själv”, sträcker man sig inte tvärsöver bordet efter bröd, socker m. m. — det är artigare att bedja grannen räcka sig vad man önskar än att sträcka en s. k. ”pensionatsarm” framför näsan på honom. Skall man räcka något under måltidens gång, ser man på den man gör tjänsten, samt lämnar alltid tillbringaren eller koppen med örat — gaffeln eller kniven med skaftet —• åt mottagaren. Låt oss nu i fantasien äta igenom en middag med de rätter, som kan tänkas förekomma. Sraörgåsen består på större middagar oftast av bredda sandwiches, vilka ätas med kniv och gaffel. Hur ett hederligt svenskt smörgåsbord avätes behöver väl knappast närmare beskrivas. Finnes ej smörkniv till varje kuvert, bör kavaljeren bjuda sin dam en sådan med lagom mängd smör på. Man lämnar inte smör på smörkniven, och att med den gemen- samma smörkniven breda smör på bröd, som man redan börjat äta av, eller att lägga överblivet bröd tillbaks på brödkorgen, anses högst ofint. Soppan ätes, som väl alla vet, med skedens bredsida och ej dess spets. Man får inte blåsa på soppan om den är för varm och inte med mycket slammer skrapa ur tallriken tills den ser nästan diskad ut. Börja inte heller äta soppan eller vad nu den första rätten består av — förrän värdinnan själv börjat. — Fisk. Skulle speciell fiskkniv med silverblad inte finnas framlagd, an- vänder man ej den stålkniv, som eventuellt ligger vid kuvertet, utan hjälper sig i stället med två gafflar eller med en gaffel och en brödbit. Fisken benas med hjälp av gaffel och kniv — ej fing- rarna — och råkar man få ben i munnen spottas dessa försiktigt ut på gaffeln. Med hummer, ostron och kaviar förfares på särskilt sätt. Till hi/.mmer användes, förutom fiskkniv och fiskgaffel, den långa, smala, i ena ändan böjda hummergaffel, som är speciellt avsedd för att peta ut innanmätet ur klor och andra svåråtkom- liga delar. Sedan man med hjälp av kniven och gaffeln tagit ur stjärten och de mer lättåtkomliga bitarna, skär man dem på tall- riken och äter. Ostron, som alltid serveras brutna, ätas också med en särskild gaffel. Sedan man först skurit bort det s. k. skägget, lossas själva ostronet från skalet och ätes. Vad slutligen kaviar angår, är det vanligt, att med smörkniven stryka den på en smör- gås (oftast rostat bröd) eller att äta den med gaffel direkt från 31