av glas och porslin, för att inte tala om osnyggt duktyg, gör mat- bordet frånstötande och visar brist på estetisk känsla. Ej heller barnens matbord får nonchaleras, ifall dessa äta för sig. Dörrar. Man bör alltid knacka på en stängd, privat dörr, innan man stiger på. Herrar, underordnade och yngre personer få aldrig genom en dörr gå före dem de skola visa artighet. Behöver man gå först för att eventuellt tända ljuset — eller av andra orsaker — sker detta genom att dörren hålles öppen, under det man vänder ansiktet ej ryggen mot den som skall stiga genom dörren. Man maste vara noga med att stänga dörrar efter sig, utan att smälla igen dem. Eder, Er, se Ni och Titlar. Eklatera förlovning. Eklateringen sker — såvida omständigheterna det tillata i fästmöns hem. Ges en större middag, bjudes på kort (klädsel frack) ett par veckor i förväg eller så fort man bestämt dagen. Pa kortet angives icke anledningen till bjudningen, men naturligtvis böra de allra närmaste släktingarna och vännerna för- beredas pa, vad som skall ske. Samma dags morgon, eventuellt eftermiddag, eller vanligast pa morgonen dagen efter, annonseras förlovningen i dagspressen. Man sätter in annonsen i den eller de tidningar, som man vet läses av kontrahenternas bekanta och släk- tingar. Har man tidigare varit bosatt i annan stad eller på annan ort, bör den förra platsens största tidning också få en annons — om man anser sig ha rad till det. Något annat sätt att delge sin bekantskapskrets förlovningen är inte brukligt numera. Ringarna växla de nyförlovade vanligtvis i enrum på förlov- ningsdagens morgon. Den uppmärksamme fästmannen sänder sin fästmö en bukett röda rosor på eklateringsdagens morgon — helst sa tidigt, att den ’väcker” henne. Någon fästmöpresent — van- ligen ett smycke tillhör också fästmannens förpliktelser, men är ej absolut nödvändig. Bordsplaceringen på förlovningsfesten är 5^