densamma som vid bröllop, d. v. s. de förlovade sitta bredvid var- andra, och till höger om fästmön sitter hennes fader, som för fäst- mannens mor. Mittemot sitter fästmannens far, som för fästmöns mor till bordet. Så följa de närmaste och äldsta släktingarna på ömse sidor om fästfolkets föräldrar, härefter förnämligare gäster — sasom överordnade och äldre vänner — samt därefter syskon, yngre släktingar och vänner längst bort. Fästmöns fader hälsar gästerna välkomna. Något senare håller han sitt tal till de nyför- lovade, vilket fästmannens far besvarar, med några ord om hur glad han är att få hälsa fästmön välkommen i familjen. Eventuellt hållas av släkt och vänner flera tal till de nyförlovade, samtidigt som leve, åtföljt av hurrarop, utbringas. Man skålar med de för- lovade gemensamt, och de besvara gemensamt alla skålar. Gäster, som veta om förlovningen, skicka på förmiddagen blommor. Ej närvarande vänner och släktingar sända telegram eller blommor. Dessa telegram uppläses under middagen, strax innan efter- rätten skall serveras, av fästmöns bror eller annan manlig anförvant. Elegant är framför allt den, som kan konsten att alltid korrekt anpassa sin toalett efter såväl figur och utseende som för varje särskilt till- fälle. Naturligtvis talar en viss dyrbarhet och gedigenhet i kläde- dräkten sitt särskilda språk om elegans — men den som är litet för enkelj är oftast elegantare än den som är för fin eller ”over- dressed”, som engelsmännen säga. Enkelhet är ej en nödvändig motsats till elegans. Att klä sig enkelt är utan tvivel det elegantaste, om materialet är gediget och anpass- ningen korrekt. Det passar sig naturligtvis ej alltid att vara för enkel, ty detta kan, i vissa fall, uppfattas som nonchalans mot värdfolket eller gästerna på en bjudning. För elegans och enkelhet gälla ovannämnda regler även i fråga om mycket annat — ett elegant hem, en elegant bjudning o. s. v. En gammal regel säger, att man bör bo över sina tillgångar, äta efter sina tillgångar och