Farbroder — "farbror" är den vedertagna benämningen på fars bror av dennes brorsbarn. Sin fars dubröder titulerar ungdomen också vanligen farbror. Barn och ungdom bör absolut tillhållas att inte säga farbror till andra än dem, av vilka de erhållit tillåtelse härtill, eller med vilka deras föräldrar äro intimt bekanta. [Detsamma gäller om tant (se d. o.)]. Då äldre herrar lagt bort titlarna med yngre män, är det inte alltid självklart, att den äldre önskar heta farbror. Har han inte antytt, vad han vill kallas, bör den yngre artigt förfråga sig härom.. Fat. Lägges mat upp smakligt blir fatet inbjudande, även om rätterna äro enkla. Maten får inte bredas ut över hela serveringsfatet utan bör läggas högt på dess mitt, och man skall vara noga med, att fatets kanter inte äro nedsölade av sås eller annat innan det bjudes omkring. Kött- och fiskfat garneras lämpligen med friskt grönt, tomater, gurka el. dyl. En del grönsaker — såsom sparris och kronärtskockor samt vårens första färska potatis — placeras på fatet i bruten serviett. Kak- och brödfat förses med serviett, spetsduk eller tårtpapper. Numera användes i stor utsträckning nysilverfat, vilka se festligare och trevligare ut än porslinsfat. Den som serverar måste bära fatet på sin flata hand — aldrig gripa med fingrarna omkring kanten — samt sänka fatet ned mot bordet, intill den serverades tallrik på vänster sida, så att rätterna bli lätt åtkomliga. F©St. se reso. ord för olika fester. Finne, finländare. Då man är tillsammans med personer från Finland bör man se upp med att ej använda benämningen finne — finnar till svensk- finnarna (svekomanerna) utan säga finländare. Gäller det där- emot umgänge med finskfinnar (fennomaner) önska dessa helst kallas finnar. 55