garnerade med svarta band. Angående släpet varierar det under olika regenter. För närvarande är föreskrivet ett från midjan gående släp. Vid hovfester bäres antingen svart eller vit hov- dräkt, beroende på särskilda föreskrifter, och det är tillåtet att till denna bära blomma. Diplomaternas damer äro ej under- kastade några föreskrifter rörande klädedräkten. Uniformsberät- tigade herrar bära uniform, för civila stor uniform, för militärer stor paraddräkt. (Se Ordnar.) Då damer av någon anledning anmodas besöka de kungliga — angående välgörenhetsaffärer och dylikt — böra de vara svart- klädda. Herrar bära i detta fall jackett. Hundar. Till god ton hör otvivelaktigt att uppfostra även sina hundar så, att de inte väcka förargelse bland ens medmänniskor. Olydiga, osnygga hundar är en styggelse, likaså hundar som tigga vid bordet. Att, under det man själv äter, ideligen sticka till hunden matbitar är varken nyttigt för denna eller trevligt för omgiv- ningen. Strängt taget bör inte hunden alls få vara i rummet då man äter, speciellt inte när det är främmande närvarande. Släpa inte oombedd med hunden när ni går bort på besök. Alla människor äro inte hundvänner, och att få in en kanske både vat och smutsig, främmande hund på rena golv och mattor gör ingen värdinna glad. På gatan får hunden inte ledas i så långt band, att det snärjer och hindrar övriga trafikanter. Dessutom bör man se till, att hunden inte osnyggar på trottoaren. Mot andras hundar skall man om så påfordras visa vänlighet, men man bör fördenskull inte överhopa främmande hundar med handgripliga ömhetsbetygelser, vilket sällan uppskattas av dessas ägare. Kom- mer en bekant på besök ”iklädd” hund, bör man inte bjuda hunden något att äta, förrän man fragat dess ägare om detta lämpar sig. Hurrarop. Gärna och ofta utbringar svenska folket sitt fyrfaldiga hurra! Man hurrar för konung och fosterland, för jubilaren pa bemär- 75