Honorar. Inom sällskapslivet förekommer ej sällan den art av ersättning för tjänster, vilken ej kan betraktas som betalning i vanlig me- ning. Detta gäller i första hand den prästman, vilken utom tjänstetid eller församling, mera privat, förrättar dop, konfirma- tion, vigsel eller begravning. Honoraret härför överlämnas — på ett diskret sätt — inneslutet i kuvert. Beloppet torde växla från 30—30 kronor (konfirmationsundervisning betalas i allmän- het med 100 kr.), men kan naturligtvis även vara avsevärt högre, alltefter ”råd och lägenhet”, enklare eller mera storartad hög- tidlighet. Honorar kan ju också, i vissa fall, bestå av blommor eller av någon vacker gåva. De sång- och musikförmågor, vilka anlitas vid privata fester, honoreras även på ett synnerligen ”högaktningsfullt” sätt. En firad diva får sålunda ej sällan mottaga ett större honorar i en mera raffinerad form (som t. ex. inbäddat i blommor, konfekt o. s. V.). Hosta. På teatrar, biografer, konserter o. s. v. verkar hostande kolossalt störande. Har man en envis hosta, bör man hålla sig hemma. Skulle man vara tvungen att besöka föredragslokaler och dylikt, bör man ovillkorligen ha med sig hoststillande pastiller. För sina medmänniskors skull får man inte glömma att hålla näsduken för munnen, då man hostar och nyser. Hotell, se Bad-, sport- och kurorter samt Drickspengar. Hovdräkt är den speciella klädsel, som vid olika tillfällen vid hovet an- vändes av de vid detta anställda eller presenterade damerna. Den är för damer en elegantare svart klänning (vanligen svart sam- met), till vilken bäres släp och hovärmar, d. v. s. vita puffärmar 74