(sc d. o.). Bordsdekoreringen består av rikligt med vackert ord- nade blommor, möjligen konstnärligt upplagd färsk frukt, som bjudes omkring såsom dessert, samt framför allt av levande ljus i stakar. Matsalen och för övrigt hela våningen skall vara väl vädrad, ty matos snarare lägger band på än ökar aptiten. — Be- tjäningen som tar emot i tamburen (se Ankomst) skall vara i ordning i god tid och hålla dörren öppen för gästerna, så att ingen behöver ringa. Har ett särskilt damrum ordnats,, bör om möjligt en tjänsteande stå redo även där. I kapprummet eller hallen bör, i synnerhet vid större middagar, finnas en plan över bordet där gästerna kan göra sig underrättade om namnen på sina grannar samt var vid bordet de äro placerade. Vanligare är dock att varje herre får ett litet dubbelvikt kort (uppställt på en silverbricka), som talar om vem han ”behagar föra till bordet”. (Se Placeringskort.) — En herre väntar alltid på sin dam (resp, fru, fästmö, anförvant) så att de göra entré tillsammans, dock ej arm i arm. Värden och värdinnan (se d. o.) böra befinna sig helt nära dörren, för att välkomna varje gäst samt så vitt möjligt presentera honom eller henne för de övriga (se Presenta- tion). — Då alla gästerna anlänt, underrättar någon av tjänarna värdinnan om att ”det är serverat!”, matsalsdörrarna slås upp, varpå värden och hans dam först stiger ut i salen, följd av gästerna parvis samt sist värdinnan och hennes kavaljer. Innan dess kan, om man så vill, snaps, cocktail, sandwiches m. m. bjudas omkring på brickor i vardagsrummet (se Mat och Dryck). Föredrar man det mer traditionella sättet att äta sandwichen vid bordet, äro dessa framdukade till vänster om varje kuvert på små assietter, vilka av betjäningen placeras på den s. k. undertallriken, sedan gästerna tagit sina servietter från denna. — Angående middagens sammanställning och avätande se Mat och dryck samt Bordsskick, Tal och Skåla. — Maten bjudes från vänster sida, då däremot allt som hälles i, sättes fram och lägges för sker från höger. De förnämsta damerna, på ömse sidor om värden, bjudas varannan gång först, så att serveringen turvis går åt vardera hållet och samma personer inte alltid få sist. Inga telefonbud till värdfolket böra framföras under en finare middag såvida det inte, t. ex. i läkarfamiljer, gäller brådskande sjukbud. — Värdinnan bör lOI