bets-, bank-, tidnings- och affärsmän ha också i stor utsträck- ning frångått den tidsödande titelomskrivningen under arbets- utövningen. — I en butik kan man titulera biträdet med ”ni” men inte många kunder skulle tolerera att bli niade tillbaka. Inom det bildade sällskapslivet, gentemot överordnade och för- nämliga personer samt till äldre, måste det dock alltjämt anses olämpligt att använda tilltalsorden ”ni” och ”er”. (Se Brev.) Niga. Numera niges ej så mycket som förr, men i denna typiskt svenska sed ligger en vacker kvarleva av den höviskhet, som ut- märkte forna tiders människor. Att vuxna damer niga förekom- mer inte längre, utom för mycket gamla och vördnadsvärda personer samt vid hovet. För flickor i småbarns- och skolåldern är nigningen däremot det obligatoriska sättet att hälsa pa äldre personer. De kungliga hälsas med hovnigning (d. v. s. en djup nigning ända till golvet med vänster fot bakom den högra), vilken nog helst bör övas i förväg av de damer som skola presenteras vid hovet. Denna djupa nigning användes inför alla kungliga per- soner utom de mycket unga, som kunna hälsas med en vördnads- full bugning. Nyfikenhet, se Antecedentia och Förfråga sig. Nysa. Behovet att nysa kväver man i sällskap sa gott sig göra later eller också nyser man i näsduken — ej i handen sa omärkligt som möjligt. Att snyta sig är inte heller nagon salongsmässig sysselsättning, åtminstone inte da det sker med Ijudligt trumpe tande. En diskret och omärklig snytning är dock naturligtvis till- låten och är betydligt trevligare för omgivningen än ett ideligt snörvlande. Personer som snyta sig, nysa och hosta rakt^pa sina medmänniskor verka inte bara ouppfostrade utan äro också farliga smittospridare i förkylningstider. 107