Titelbortiäggning. Damer lägga bort titlarna med herrar, äldre personer med yngre, högrestående med lägre, samt i allmänhet gifta damer med ogifta. I sista fallet får ålders- och rangskillnaden naturligtvis ej vara för stor! När en dam lägger bort titlarna med en herre, eller något så när jämnåriga med varandra, sker det med ungefär följande ord: ”Låt oss lägga bort titlarna!” och den andra svarar: ”Tack för vänligheten!” eller ”Tack skall du ha!” En äldre dam säger till en yngre t. ex.: ”Jag tycker vi känt varandra så länge att vi kunna bli du!” eller, om hon är mycket äldre: ”Vill inte Karin säga tant till mig!” varpå den yngre svarar: ”Tack, tant!” I samtliga fall brukar vanligen titelbortläggandet åtföljas av en handskakning eller — om glas finnas inom räckhåll — av en skål. Unga personer, som räknas till de vuxna, böra aldrig av malplacerad anspråkslöshet bedja äldre ej titulera sig, ty det kan missuppfattas. I tvivelaktiga fall kan den, som önskar lägga bort titlarna men tvekar om vem som bör ta första steget, tillkalla en gemensam vän för att, som det skämtsamt heter, ”stå fadder”. I en krets av damer (eller herrar) där alla känna varandra ungefär lika mycket, kan en av de närvarande föreslå att samtliga lägga bort titlarna. Att avböja ett duskap anses som en svår kränkning — såvida inte en yngre herre skulle vara nog ohyfsad att propo- nera titelbortläggning med en dam, i vilket fall hon lugnt kan säga nej. Titlar. Bruket av titlar florerar dessvärre oförminskat trots ansträng- ningar från många håll att införa tilltalsordet herr eller m. (Se d. o.) Var och en som är angelägen om ett korrekt uppträdande i samhället måste därför vara noga med att rätt betitla sina med- människor. Av bördstitlar finnas i Sverige endast två: greve och baron, det senare tilltalsord för friherre. En greves hustru kallas grevinna, medan en friherres maka tituleras friherrinna — ej baro- nessa, vilket endast sker i utlandet. Ogifta döttrar till grevliga och friherrliga par kallas dock endast fröken, men vid giftermål med adlig person upptaga de stundom sina ärvda titlar. Hustrun 142