kammarherre och hovfröken, hos kronprinsen hovmarskalk, kam- marherre och adjutant samt hos övriga kungliga kammarherre, adjutant, hovfröken. Till någon av dessa för tillfället tjänst- görande personer har man att hänvända sig för att erhålla före- träde hos höga vederbörande. (Se Mottagning.) Utlänning. Ett verkligt bildat och gästfritt hem mottager varje gästande utlänning på ett sådant sätt att denne slipper känna sig främ- mande. För den skull bör man inte mottaga varje mer eller mindre främmande utlänning med fjäskande uppmärksamhet, vilket i all- mänhet är svenskens svaghet. — Får man en utlänning som gäst i sitt hem, är det inte alltid säkert, att denne uppskattar värdfolkets ansträngningar att försöka efterlikna de seder och bruk, som äro typiska för hans land. En svensk blir säkerligen inte särskilt glad åt att bjudas på några mer eller mindre lyckade efterbildningar av svenska rätter utomlands; italienaren finner också med all sannolikhet den svenska tillagningen av makaroni föga njutbar, medan japanen i vårt ris väl knappast känner igen sin kära natio- nalrätt. Man kan därför utgå ifrån, att främlingen oftast sätter störst värde på att få göra bekantskap med det nya landets sed- vänjor. Däremot hedras han alltid av den uppmärksamhet, som ägnas honom i form av hemlandets flagga och övriga dekorationer i hemlandets färg. Va; är det mest ouppfostrade frågeordet då man inte uppfattat vad som sagts. Naturligtvis kan det förekomma ungdomar emellan, men yngre få absolut ej använda det gentemot äldre. I stället säger man: ”Hur sa’.^” eller, artigast: ”Förlåt, jag hörde inte?” Vaktmästare är en viktig funktionär såväl på restauranger, teatrar och bio- grafer som på kontor, banker o. s. v. På en vaktmästare ställes sådana fordringar som att han alltid med intresse och påpasslig-