het skall stå till allmänhetens och de överordnades tjänst utan hänsyn till eventuella drickspengars storlek. Så länge han i dessa avseenden uppträder klanderfritt, bör han också bemötas med vänlighet och hänsyn. Skulle vaktmästarens uppförande ge anled- ning till klander bör detta icke föranleda högljudda klagomål, utan anmärkningarna framföras i tysthet direkt på högre ort. Vardagsdräkt. Trevnad och god ton fordrar, att vardagsdräkten inte noncha- leras. Att, som en del damer hava för sed, ”slita ut” halvsjaskiga middagsklänningar till vardags är inte särskilt tilltalande. Sy om, kemiskt tvätta och färga så långt det går, men kassera obönhör- ligen kläder, som likna gamla lumpor. Vardagsdräkten bör vara enkel och praktisk i såväl snitt som material. En trikådräkt bestå- ende av kjol, blus och jacka är alltid trevlig och blir inte heller omodern i första taget, likaså strikta klänningar i ylletyg eller, på sommaren, i något av alla de otaliga vackra och lättvättade bomullstyger, som numera finnes. Såväl husmödrar som kontors- anställda kan med fördel i arbetet använda en trevlig rock som skyddar klänningen. — En herres vardags- och arbetsdräkt är kavajkostymen, som på vissa arbetsplatser (t. ex. laboratorier, sjukhus, verkstäder, fabriker) av praktiska skäl skyddas av eller utbytes mot en arbetsrock eller overall. (Se Omklädning.) Vardagsfrämmande, se Besök, Mat och dryck samt Objuden. Vardagsrum. Vardagsrum benämnes numera ett hems sällskapsrum, och detta fyller i moderna, små lägenheter ofta både en salongs, ett biblio- teks, ett herrums samt ibland även en matsals uppgifter. Möble- ringen i ett vardagsrum bör framför allt vara hemtrevlig och be- kväm. Forna tiders hårda soffor, skrymmande skåp och byråar samt rakryggade pinnstolar har fatt lämna plats för mjuka soffor och fåtöljer samt låga harmoniska möbler, ändamålsenliga på samma gång som de äro vackra. Det rum där familjen samlas 153