Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg och Anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slags träd och läto kreaturen gå deröfver. Detta blef förbudet
och hotadt.»
»När något kreatur är sjukt, så låter man taga Gnid-eld,
med en speta af en eke-pinne och ett snöre uti en hus-dörr,
som så länge drages, tills det tager eld, hvilken eld, då han
blir ansyls tre gånger dragen omkring sig och med en viss
formulär signa, botas det, när kreaturet rökes dermed.»
»Denna Vrid-eld brukas ock ad avert(endam)
fascin(atio-nem), när fisk-redskap är förgjord. Man borrar hål i ett
dörrträd af ek, derigenom drar man en tög, till dess elden
fastnar derefter; deraf tänder man i svafvel och röker noten.»
I Wärend omtalas Guid-elden äfven under namn af
Gno-eld (af gno o: gnida). När boskapen i någon gård får
Svartsjuka, har man ända till senare tid brukat upptända gno-eld,
genom att lägga ett snöre omkring en stafver och dermed vrida
emot en afhuggen ek-stock, tills det fattar eld. Med denna
gno-eld rökas kreaturen och upptändes ny eld i gården. Afven
har sådan eld varit brukad för att tända på kol-milor och
mas-ugnar.
§ 45. Ett exempel på huru de första christna lärarne
i vårt land höllo Guds-tjenst vid ett upprest *böne-kors,
förekommer hos Sturlesson. Han berättar nemligen om Olof
Trygg-vason, att denne konung en gång ärnade sig till en Norrman,
vid namn Röd, för att tvinga honom till christendomens
antagande. På färden uppehölls konungen af motvind, och hans
biskop, Sigurd, förklarade detta hinder vara uppkommet genom
Fiendens, Fandens eller djefvulens kraft (»fianda krapt»).
Till att öfvervinna denna onda inverkan, iklädde Biskopen
sig sin mä8se-skrud, uppsatte ett kors, läste
evangelium och böner, antände rökelse, och stänkte
vigvatten rundt omkring på skeppet. Derefter blef
konungen i stånd att fortsätta sin resa. — Afven förekommer
i legenden om S. Sigfrid, hurusom, då en af de tolf första
christna i Wärend dött brå-död, gjorde S. Sigfrid böner för
hans själ, att hon måtte få njuta ro (»ut anima ejus aliqua
requie potiretur»), och tillstadde senare åt den aflidnes fränder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
