Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
sjöröfvare utplundrade, men gudfruktige och nitfulle mun-
ken från Corbeij i Neder-Sachsen. Ansgarius kom utan
pomp och ståt, men frimodig och stark genom den kraft,
som skänktes” af Gud, och han emottogs af konung och
folk med den välvilja och gästfrihet, som hedrade dem å
ömse sidor. Konungen, icke sjelfrådig och egenmäktig,
sammankallade folket och med deras begifvande fick Ans-
garius tillstånd att predika kristendomen och döpa dem,
som sig dertill ville bekänna. Bland desse var Herigar
den förste, åtminstone den ansenligaste.
Man kan ej tvifla, att han härtill fördes af egen fri
och upplyst öfvertygelse. Hvad egde en fattig och främ-
mande munk att erbjuda? Hvad fördelar kunde bekän-
nelsen af en ny lära tillskynda on så rik, ansedd och mäk-
tig man? Borde icke Herigar snarare fruktat att förlora
sitt höga och vigtiga embete, synnerligen som ingen anled-
ning finnes, att konungen sjelf antagit dop och kristendom”?
Borde han icke frukta, att folket i det slott och den stad,
som af honom styrdes, skulle uppsäga honom lydnad och
beröfva honom lifvet? Det fordrades styrka i själen och
fasthet i höga och ädla tänkesätt att i en sådan belägen-
het icke ändra, ej en gång dölja sin öfvertygelse. Man
skulle ock vara känd, älskad och vördad så, som Herigar,
och man skulle tillika lefva bland ett folk, sådant som det
svenska på den tiden, för att icke öka listan af den him-
melska sanningens blodsvittnen.
Att tända denna gudomliga sannings ljus i vårt fäder-
nesland var Ansgarius, Nordens förste Apostel, ett utvaldt
redskap i Försynens hand. Han egde för sin tid och kan-
ske öfver densamma både lärdom och människokännedom.
Med det mest oförfärade mod att åtaga sig alla mödor och
blottställa sig för alla olyckor, iakttog han alltid den för-
sigtighet och nyttjade den klokhet, som hedningarnes förste
lärare yrkat: Att vara allt för alla, för att kunna vinna
alla. Den lära han predikade var från hans läppar ännu
icke uppblandad med påfviska tillsatser, och hela hans
vandel vittnade, att han trodde sjelf, hvad han lärde. Han
födde och vårdade enkor, fattiga och faderlösa, och många
fångar köpte han fria. Enkelt och kraftfullt var hans
föreställningssätt, och under sin dödskamp, i sin sista bön,
inblandade han hvarken jungfru Maria eller andra helgon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
