Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
en fjerdedels mil härifrån. Med den romerske skalden
kunde han säga: "Denna vrå af verlden ler framför
hvarje annan emot mig’ +). Ty kära voro honom dessa
trakter, kär var ock han för dess befolkning. Förhål-
landet ’ mellan husbondfolk öch tjenare var ännu vid
Geijers ungdomstid och äfven långt senare vida bättre
än nu, i synnerhet i. mera aflägsna skogs- och bergs-
trakter, der gamla seder och bruk endast långsamt och
med svårighet vika för nya. Den, som i sin barndom
eller första ungdom erfarit de välgörande verkningarna
af dylika familjeförhållanden, glömmer dem ej, men han
beklagar deras flykt. Husfadern var här far ej blott
för sina egentliga barn, han sörjde som en far äfven
för husets tjenare och godsets underhafvande. Sin om-
sorg om alla delade han med husmodern. Den anda
af frid och ömsesidig välvilja, som häraf blef en frukt,
kunde ej undgå att varaktigt inverka på hela det stora
hushållets, så att säga, familjemedlemmar. På en natur
sådan som Geijers blef den af genomgripande inflytelse.
Han var i detta fall hela lifvet igenom den samme
som i barndomshemmet. När han kom ut i verlden
och tid efter annan, äfven som familjefar, glad som ett
barn å nyo besökte sitt barndomshem, blef derföre också
hans första sysselsättning, sedan han helsat sina när-
maste anhöriga, att skynda omkring till alla sina gamla
och nya vänner bland folket, för att trycka deras hän-
der. En liten gåfva till hvar och en var då blott ett
ringa yttre tecken till den större, som de egde i hans
hjerta. Blommorna och gräsen, bland hvilka han ofta
hvilade vid en uppslagen bok, och skogen, som han
med yxan i hand städade, voro honom här snart sagdt
lika kära, och äfven husdjuren glömdes ej. Hans hjerta
var så fullt, så rikt, han måste dela med sig af sitt
+) Ille mihi mihi terrarum preter omne3 augulus ridet.
Horatius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
