Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
öfverflöd åt allt, som hade lif, äfven derföre, att han
i blotta tillvarelsen fann något gudomligt och kände
det djupt.
Af folket i bygden kallades han allmänt: "Erik
Gösta på Ransäter." Det var som hade han hört det
till. Hans framgångar gladde det; den ära, han beredde
sina föräldrar och sitt land, kände hans hembygds be-
folkning som sin egen. Då han på 30-talet kallades
till biskop i det stift, som sett honom födas, men afsade
sig förslaget, för att lefva för sin fosterländska veten-
skap och för den akademiska ungdomens förädling och
bildning till fosterlandets tjenst, fruktade han också
framför allt de förebråelser han motsåg af det folk,
som velat se honom som sin högste andlige styresman.
De mera bildade kunde, ehuru ogerna, fatta bevekelse-
grunderna för hans afgång från biskopsförslaget. Icke
så de obildade. På ett sommarbesök kort derefter
måste han derföre utstå alla obehagen af ett fruktlöst
gjelfförsvar. Han använde hela sin förmåga att göra
sig begriplig, men bönderna förstodo honom ej. En af
dem gaf slutligen allas uppfattning uttryck i dessa ord:
«Ja, men felle var det besynnerligt.
Hvad man kände och tänkte om honom efter hans
död finna vi af följande tilldragelse.
Sommaren derefter gjorde enkan ett besök hos sin
bror i Carlstad. Denne möter derunder på gatan en af
sin fars forna underhafvande. "Jag har hört," säger
arbetaren, "att enkan efter honom store deruppe skall
vara i staden. Käre hjertandes laga, att jag får se
och råka henne." Det skedde, och den trohjertade
mannen uttryckte för henne det ömmaste deltagande och
önskade, hvad han ansåg sig bäst kunna önska, att hon
ej skulle komma att lida nöd.
Vermland är, som vi veta, utmärkt genom sin rent
nordiska natur och en liflig, arbetsam och glad befolk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
