Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
hvem älskade ej ett sådant hem? Hvem mottogs ej här
som en vän? Gästfrihetens dygd var dessutom verm-
ländsk, för att ej säga svensk. Allvaret i tanke och
handling var i detta hem bofast, men glädjen delade
dess kost och följde frisk, yr, modig i dess spår. Guds-
fruktan var visserligen lifvets kärna, men äfven hon
hade ej någon surmulen eller pjunkig uppsyn. Hennes
öga var ljust, blicken frimodig, men hjertat var varmt.
Den barnsliga vördnaden för aktningsvärda föräldrar
var ock en bekräftelse på fjerde budets sanning. Stater
och folk hafva derpå lefvat längst. "Visa mig," säger
Geijer i förenämda Minnen, "föräldravördnad hos ett
folk; jag vill profetera det en lång framtid." Och han
hänvisar till "Israel, Rom, Kina." I uppfostringsmeto-
den ingick ej — som mångenstädes nu — en blödig-
het, en ömsinthet, som är alltför vek, och en lydnad,
som är alltför slapp, för att fostra män. Hvarken
veklighet eller en otidig vekhet, hvilka äro frukter af
en klemig uppfostran, funno sig här hemmastadda.
Flärden, den stora verldens skötebarn, hade icke heller
hittat vägen till denna afskilda bygd med sin oförderf-
vade, hurtiga ungdom. Och om man också älskade
kunskap, så hade likväl ännu icke boken blifvit dagens
och snart sagdt nattens plågoande, som blekte kindens
rosor och klippte vingarna på den unga människoandens
örn. Vårt mångläseri förlamade ej dess kraft eller
ingaf den ej alltför högt begrepp om sin tidiga visdom.
Hvad man lärde var dock godt nog att utbilda själs-
gåfvorna och stålsätta viljan och karakteren. Vägen
till kunskap var ej heller så omsorgsfullt banad, som
nu; man måste anlita hela sin kraft, sjelf till en del
skapa medlen; för att bryta sig fram. Men hågen
växte med kraftöfningen och tid fans att frivilligt odla
båda. Ett mera i det yttre rörligt lif gaf ock spän-
stighet åt både kropp och själ, och blotta njutnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
