- On this page / på denna sida
- Första brevet
- On this page / på denna sida
- Första brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GRANNARNA 25
det var bättre för mig, än om jag spelat som mästare, och
vi skrattade och skreko som barn.
När vi efter kvällsvarden togo avsked, klappade mig
ma chére mére duktigt på axeln, kysste mig och tackade
mig för "en rolig dag". Då björn och jag kommo ut på
trappan, var vädret så vackert, att vi beslöto göro en del
av vägen till fots, och trillan blev skickad förut till en
viss station. Promenaden var munter, och efter åtskilliga
små spratt lyckades det mig äntligen att få björn ner i ett
dike. Jag måste skratta däråt ännu, när jag tänker därpå.
Han var så lik en verklig björn, där han låg på fyra
fötter. (Emellan oss sagt, är jag ej viss på att han ej lät
sig falla omkull.) Goda björn!
Men jag vill ej evigt tala med dig om björn och hans
hona. Du måste även veta något om bostad och släkt.
Denna sista är något krånglig att taga reda på. Försök
du, goda Maria, att begripa vad jag vill försöka att
reda.
General Mansfelt var i första giftet förmäld med en
änka, som tillförde honom två styvsöner. Den äldste var
min björn, den andre — Adolf Werner — är död för
några år sedan. Med denna fru fick generalen två egna
söner, de nu levande Jean-Jacques och Peter Mansfelt.
Dessa voro ännu barn, då deras mor dog. Ett år därefter
gifte sig generalen med den rika och stolta fröken
Barbara B., vår nu levande ma chére mére. Björn, som då var
tretton år gammal, var föga nöjd att få en tjuguårig
styvmor. Denna skickade sig emellertid exemplariskt och blev
en förträfflig, ehuru sträng mor för de fyra styvsönerna,
vilkas kärlek och vördnad hon snart tillvann sig, oaktat
en viss knapphet och sparsamhet, som hon höll dem vid.
Denna hade dock ett skäl i generalens slöseri, vilket hade
bragt hans affärer i största oordning, och blott genom
paktum lyckades det ma chére mére att freda sin egen
förmögenhet. Av den bestridde hon kostnaden för söner-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
