- Project Runeberg -  Grannarna /
26

(1927) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Första brevet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

26

FREDRIKA BREMER

nas uppfostran och sparade aldrig något härvid. Sönerna
höllos i sträng respekt inom föräldrahemmet.

General Mansfelt var en vacker karl och tapper krigare,
men för övrigt rustande, våldsam och lättsinnig;
han frågade föga efter sina barn och förspillde sin
förmögenhet. Ma chére méres äktenskap med honom var
föga lyckligt. När han dog hade sönerna intet efter
honom. Ma chére mére gjorde nu, utan allt pjunk, en ganska
ädelmodig handling. Utan att göra någon åtskillnad på
sin mans söner och styvsöner utf aste hon sig att till vardera
av dem, sen de kommit till myndiga år, betala en viss
betydlig årlig ränta, under det hon själv övertog
förvaltningen av sina stora, men skuldbelagda gods. Björn, som
då redan hade gjort sin väg och genom skicklighet och
flit förvärvat sig en hederlig post, avslog, ehuru
vördnadsfullt, den tillbjudna gåvan, ty han ville icke gärna bero av
någon, och allra minst av ma chére mére, vars despotiska
lynne ej fördrog sig väl med hans självständighetslust.
Detta samt några duktiga tag som björn och ma chére
mére vid åtskilliga tillfällen haft med varandra, hava
verkat, att han är på en oberoende och mycket god fot med
henne, då de andra sönerna måste mer eller mindre
kuscha för hennes vilja. Björn och hon äro liksom litet
rädda för varandra, men ha synbart den allra största
ömsesidiga aktning. Hon har likväl förklarat, att hon
aldrig vill se honom som doktor hos sig; hon ger fanken
alla medikamenter och doktorer, vill aldrig ha att göra
med sådant, och stöder sig på ordspråket: "Det blir ingen
god läkare, förrän han fyllt en kyrkogård’

Efter jag börjat skriva ma chére méres historia, så vill
jag även teckna hennes porträtt. Ser du en mycket stor
fru, av en stark, men vacker växt, vars former ännu
behålla ungdomens kraft och rundning, mycket rak, något
stel, nästan med en generals min och hållning. Ansiktet
vore skönt, om ej dragen vore så starka och hyn så grå,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:15:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grannarn/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free