- Project Runeberg -  Grannarna /
35

(1927) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Andra brevet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GRANNARNA 85

om annat än tjänstefolk och hushåll; majoren är idel
sunt förnuft och frisk kraft. Det skall bli roligt en gång
få höra, om ni finner er mycket upplivad därav. Det
finnes krafträtter, som icke stärka. Men se er väl om, att
icke de små adamiterna spela er något rätt oparadisiskt
puts. De stora, förmodar jag, hålla sig i stallet.

Jag råder er, som en god vän", fortfor hon, "att icke
fara förbi gamla fröken Hellevi Husgavel, som sitter i sitt
Fågelbo nära staden, ty hon skulle ej taga detta väl. Med
sin kantiga figur och sin vassa tunga påminner hon på
en gång om en hackspik och en pepparkaka — men kanske
ni känner henne ren?"

"Nej, men jag har hört sägas, att hon skall vara något
elak och löjlig."

"Elak? Löjlig?" återtog min granne tvekande, "hm!...
Gud vet om det ej är för mycket sagt. Elak ? Hon säger
så tämligen ut sin mening om folk, men hon gör det öppet
och gör dock aldrig någon för när. Löjlig? Nå, ja, ja, det
kan vara sant. Hon har sina skröpligheter liksom — och
kanske mer än många andra. Men liknelsen skall ni i alla
fall finna träffande."

"Jag ville väl veta", sade jag, road av hennes infall,
som i hennes mun voro mindre elaka än de torde synas
på papperet, "jag ville väl veta, vad ni säger om min man
och mig, och vad ni liknar oss vid ?"

"Vem kan se den goda doktor Werner utan att tänka
på plumpudding? Och ni, min goda fru, är en söt
brinnande sås till den, utan vilken den ej skulle vara hälften
så smaklig; men — vad jag ville tillägga om era blivande
bekanta är, att ni ej sett något rätt vördnadsvärt, förran
ni sett de gamla Dahls, och att ni ej får ett klart begrepp
om älskvärdhet, förrän ni lärt känna deras dotterdotter
Serena, Dahlens blomma, som hon i dubbel bemärkelse
kallas."

"Serena?" återtog jag "Det var ett underligt namn."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:15:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grannarn/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free