- Project Runeberg -  Grannarna /
88

(1927) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Sjätte brevet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SS FREDRIKA BREMER

Jacques för den och påstod, att negern endast som den
bildade européens slav kunde få något slags värde och
även njuta någon bestående lycka. 1

På björns grimaser såg jag, att detta tal behagade
honom illa, och sen det var slut, sade han med eftertryck:
"Jag vet icke om negern kan utveckla en hög intellektuell
kraft, och jag vet ej om det är det viktigaste i fråga om
människobildning — men jag vet, att han är en människa,
och som sådan min broder...!"

"Broder!" utropade de Romiily med en ton, som lät
mig spritta till, så underlig, hemsk och nästan hotande
ljöd den.

"Ja, broder!" röt björn, som alltmer förivrade sig, "och
den, som driver handel med hans frihet och hans liv,
är ett odjur, är värre än en mördare!"

"En mördare!" upprepade åter främlingen med en
krampaktig ryckning på ögonbrynen och med en röst så
dyster, att ovillkorligt allas blickar fästade sig på honom.
Hans ansiktes uttryck förändrade sig åter, och lugnt, men
allvarsamt sade han till björn: "Monsieur, je pense
entiérement comme vous." Härefter teg han, satt stilla
försänkt i sig och tycktes ej mera giva minsta akt pa
samtalet, som Jean-Jacques nu med sin vanliga lätthet
hade fört på andra ämnen.

Om en stund tog herr de Romilly avsked. Jag kände en
lättnad, när han var borta, och likväl såg jag ovillkorligt
efter honom, med ett begär att ännu se en skymt av denna
dystert sköna bild. Jag kunde ej tänka på annat hela den
aftonen. Det första intryck han ger, är det av mycken
enkelhet och tillika mycken kraft. Han påminner om et
skönt åskmoln. Han är mycket stor, av en stark kropps
byggnad, snarare fet än mager. Ansiktet är starkt ocn
manligt, färgen mycket mörk. Några ärr, liksom av sab j
hugg, misspryda honom ej. Ögonen syntes mig skifta m
svart och brandgult. Ibland se de icke upp på långa stun-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:15:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grannarn/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free