- On this page / på denna sida
- Sjätte brevet
- On this page / på denna sida
- Sjätte brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANNARNA 10^
emellan det gamla och det nya hade brutit lös på
Carlsfors. Men ma chére mére höll hårt i styrelsens tömmar,
och Jean-Jacques, nödsakad att ge efter, fann med ska?
sin ställning på Carlsfors högst obehaglig. Detta allt
klagade han för björn. Jane-Marie var i öppen fejd med
Ebba och berättade för mig med bitterhet alla de
oförrätter hon led, och som bestodo i en mängd så små saker
att jag var snarare färdig att skratta än att gråta åt dem,
ty det är i sanning både löjligt och ömkligt, att människor,
som kunde leva sorgfritt, skola göra varandra livet surt
genom en hop onödigt trassel, det de själva tillskapa.
Jag sökte på ett grannlaga sätt göra Jane-Marie
uppmärksam härpå, men det tog ej väl i lag. Jane-Marie blev
stött över att man kunde anse såsom småsaker vad som
förnärmade hennes värdighet, och hon gav mig en vink
om att hon alltför väl förstod att själv bedöma vad som
i sådana saker var av vikt eller ej.
Jag hade fast beslutat att ej låta det bli grått emellan
Jane-Marie och mig, och kände dessutom nu ett så livligt
behov av harmoni, att jag på Jane-Maries förnäma min
och ton blott svarade: "Visserligen, bästa Jane-Marie,
men din bildning, ditt förstånd sätta dig, tycker jag, nog
högt över Ebba för att du kunde överse med hennes
barnsliga oförstånd, utan att hon skulle missbruka din
godhet."
"Du känner icke Ebba", sade Jane-Marie något blidkad,
"hon är full av egenkärlek, anspråk och självsvåld. Hon
skulle sätta sig på min näsa, om jag ej visavi henne
satte mig på mina höga hästar."
Det var en tid då jag trodde, att alla människor hade
en övervägande fond av billighet och sunt förnuft, då jag
trodde, att de begärde ej bättre än att bli upplysta, att
blott de fingo höra sanningen, så måste de erkänna den,
och när de erkände den, skulle de rätta sina fel och i
följd av allt det bli lyckliga, så fort de blevo upplysta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
