- Project Runeberg -  Grannarna /
115

(1927) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Sjunde brevet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GRANNARNA

115

i £n av översvallande ömhet; han tryckte brodern med
häftighet till sitt bröst, kysste, omfamnade honom åter,
under det han stammade: "Broder — broder... Lars
Anders!... kan du ännu minnas mig ... vill du ännu
kännas vid mig och älska mig som förr?"

"Tig!" röt björn, med gråten i halsen, "tig med dina
dumma frågor. Koml Här är min hustru! Omfamna
henne I"

Jag tillstår, att hästens vålnad hade alldeles farit ur
mig; jag satt och grät vid brödernas omfamning, och
när Bruno närmade sig till mig, räckte jag honom min
kind. Han kysste även min hand och omfamnade åter
björn. Det varma, älskande hjärtat lyste ur hans ögon
och hela väsen. Jag höll av honom i denna stund. Vi hade
knappt börjat lugna oss något, då oförmodat kusin Stellan
hördes återkomma. "Hemlighet!" sade Bruno lågt och
med eftertryck. Vi gjorde oss åter så likgiltiga och lugna
som möjligt. Bruno förblev efter Stellans ankomst länge
stum; slutligen sade han: "Jag har en av mitt folk farligt
sjuk på Ramm. Får jag be doktor Werner om ett besök
— helst ännu i afton, eller kanske i morgon?"

"Helst i afton", svarade björn, "och ju förr dess hellre,
innan det blir mycket sent!"

De gjorde sig genast färdiga att avresa, och, i det björn
tog avsked av mig, bad han mig sakta ej vara orolig, om
han skulle dröja något sent inpå natten.

Jag blev kvar allena med kusin Stellan, som måste ha
funnit mig det ledsammaste sällskap i världen, ty jag var
långt ifrån honom med mina tankar, och, ehuru han
talade mycket om Serena, förblev jag stum och förströdd.
Björn kom ej hem förrän mot midnatten, och se här
ungefär vad han berättade mig:

Av Brunos papper, ävensom av hans egna ord, synes
det, att han en tid varit i portugisisk krigstjänst. Vid
fredens avslutande tog han avsked, reste till Västindien, in-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:15:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grannarn/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free