- On this page / på denna sida
- Sjunde brevet
- On this page / på denna sida
- Sjunde brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
FREDRIKA BREMER
gick i kompani med en plantageägare och gjorde sin
lycka på handel Han blev rik, förde under många år, dels
i plantagerna, dels på resor, ett mycket förstrött och
verksamt liv, men längtan till sitt fädernesland, begäret att
försonas med sin mor grep honom allt häftigare och steg
slutligen därhän, att livet blev för honom utan allt värde.
Han beslöt då att försöka befria sig från den förbannelse,
som furielikt förföljde honom. Han reste till Sverge
under sitt antagna namn och kom till Ramm. Här sökte han
underrättelser om sin mors sinnesstämning. Han fick veta
hennes tillstånd efter hans flykt, huru hon sedan hade
avlägsnat alla minnen av honom och även nu ej tålte en
gång att höra hans namn — och hans själ intogs av
hemsk misströstan. Bruno tycktes vara plågad av att tala
i detta ämne och avbröt sig själv, sägande: "Lika mycket
— ett försök skall ske; när — vet jag ej — låt oss tills
vidare ej tala därom." — Lyckas honom vad han söker,
vill han draga sin stora förmögenhet till Sverge, köpa in
Ramm och bosätta sig där. Misslyckas han, så återreser
han till Västindien och vill vara såsom död för familj
och fädernesland.
Så står det. Hur skall det gå? Hoppas! hade björn
sagt åt brodern, och likväl gör honom hans kännedom
både av moderns och sonens karaktärer ganska orolig
för sakens utgång. Likväl är björn i själen glad över
Brunos återkomst och över att återfinna hans hjärta
varmt som förr.
"Men sade du honom ingenting om hästen?" frågade
jag. "Det gjorde jag verkligen", svarade björn, "ty jag
sade honom när och på vad jag hade känt igen honom.
Bruno rodnade och sade: ’Det var en olycklig stund. Jag
hade föresatt mig att se en profetia om utgången av —
mitt öde i detta språng över graven — och jag trille, att
det skulle ske. När motståndet ej stod att besegra, blev jag
förbittrad; men jag är ledsen över vad jag gjorde’." |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
