- On this page / på denna sida
- Elfte brevet
- On this page / på denna sida
- Elfte brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANNARNA
147
bröstet, som mig tycktes i djup uppmärksamhet. Jag såg
allt detta vid en hastig blick och fortfor:
"Det var nu ett och ett halvt år efter deras giftermål,
nära tre år sedan deras flykt. De fingo dock icke strax
komma upp på slottet, utan måste några veckor bo i
badstugan. Äntligen, för syskonens förböner, vinterns
annalkande och Malins sjuklighet, tilläts dem flytta upp i
slottet. Malin leddes då upp till den stora salen, där fru Märta
satt i högsätet och alla barnen stodo omkring. Då Malin
visade sig i dörren, utbrast modern: "Ack, du olyckliga
barn!" Då föll Malin på knä och kröp så fram till
modern, bedjande under tårar om förlåtelse och böjande sitt
huvud mot hennes knä."
Jag höll upp, ty min röst var osäker och tårarna nära.
Mitt hjärta var i Malin. I denna stund sköt ma chére
mére bordet ifrån sig, steg upp med ett blekt ansikte, och
utan att kasta en blick på någon av oss gick hon med
stora steg ur rummet och slog igen dörren efter sig.
Vi sutto allasammans stumma och slagna. Vi visste icke
vad vi skulle tänka. Var ma chére mére ond eller vår hon
rörd ? Anade hon någon avsikt eller... björn och jag
sågo frågande på varandra. Jag var ond på mig själv och
över den rörelse, som lät mig avbryta läsningen i ett så
viktigt ögonblick. Ma chére mére hade därigenom fått
besinningstid, och nu fick hon ej höra det bästa av
historien, dess vackra slut. Jag längtade obeskrivligt efter
hennes återkomst. Men en kvart förflöt och en annan och
en till, och ma chére mére kom icke åter. Mycket
bedrövad blev jag, när man tillsade om aftonmåltiden och med
detsamma, att "generalskan ej skulle komma till bordet".
Hon hade huvudvärk, hade gått till sängs och lät önska
oss en god måltid och en rolig natt.
Vi beslöto, att björn dagen därefter skulle fara till
Carlsfors, föregiva ett ärende till Jean-Jacques och då
utforska närmare hur det stod till med ma chére mére.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
