- Project Runeberg -  Grannarna /
146

(1927) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Elfte brevet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

146 FREDRIKA BREMER

Här stannade jag ett ögonblick för att pejla botten i
ma chére méres hjärta. "Är väl", sade jag, "en sådan)
hårdnackenhet möjlig? Huru kan man vara så oböjlig, så
oförsonlig ?"

"Det är oförnuftigt!" sade Jean-Jacques. *

"Det är oförståndigt!" sade Jane-Marie.

"Det är onaturligt!" brummade björn med en ohygglig

grimas.

"Det är rätt/" utropade ma chére mére med
dundrande röst. "Det är inte mer än rätt. Jag skulle ha gjort
just så."

"O nej! Det skulle mor dock ej!" sade jag, i det jag
såg bedjande på henne.

’Ta mig böveln, skulle jag icke det!" sade hon ännu
häftigare och slog knytnäven i bordet, så att ljusen
skälvde, "ja, det skulle jag, om än du själv, Fransiska, vore
synderskan och jag din riktiga mor. Ja, jag skulle straffa
dig så. Du skulle aldrig få komma inför mina ögon; nej,
icke om än själva konungen fölle mig till fota och både
för dig. Svaga mödrar, slappa seder. Stränga mödrar,
rena seder."

Mitt hjärta svällde inom mig och blott med möda
kunde jag läsa efterföljande:

"Moderns vrede vilade emellertid tungt på dotterns

hjärta. Alltsedan flykten från Hörningsholm hade Malin

åldrig burit annat än svarta kläder. Hon hade av sin

man fått en mängd ädelstenar, men nyttjade dem aldrig.

Hon skrev ständigt de sorgligaste brev till sina närmaste,

bedjande för Guds skull om deras bemedling. Mågarnas

och sönernas ideliga böner och slutligen alla döttrarnas

knäfall bevekte äntligen fru Märta och hon gav tillåtelse

att de båda förskjutna skulle få återkomma." É

Här släppte ma chére mére sin not, lutade sig tillbaka
i soffan, korsade armarna och böjde huvudet ned mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:15:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grannarn/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free