- On this page / på denna sida
- Tolfte brevet
- On this page / på denna sida
- Tolfte brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
FREDRIKA BREMER
en blick, så vild och förvirrad; att jag ryste. Likväl gick
jag ett par steg närmare och sade med en öm oro: "Är
ma chére mére sjuk ?"
"Huru vågar du bryta dig in i mina rum? Huru vågar
du störa mig ?" frågade hon med en vild och sträng blick
i det hon gick nära intill mig.
"J&& fann ej ma chére mére där ute, därför kom jag
hit", sade jag så lugnt som möjligt och utan att vika ett
steg tillbaka. Hon såg på mig en stund i det hon tycktes
sansa sig, varefter hon sade lugnare och såsom för sig:
"Jag hade väl glömt att stänga dörren... dumt!" Hon
gick ifrån mig, öppnade en byrålåda och tycktes vilja
lägga dit något, som hon höll i handen, men detta trillade
ur hennes hand ned på golvet och fram mot mig. Jag
böjde mig ned och tog upp det. Ma chére mére nalkades
mig med en hyenas uppsyn och ville, tror jag, riva det ur
min hand, men jag betraktade den lilla medaljongen, på
vilken ett skönt barnhuvud var målat, och sade med en
oförvägenhet, som jag nu knappt begriper: "Vilket skönt
barn i" j
Ma chére mére stannade. Hon syntes våldsamt
upprörd, men vekare till sinnes. Hon tog medaljongen sakta
ur min hand, men höll den så, att jag kunde betrakta den
med henne. "Ja", sade hon, "ja, i sanning ett vackert
barn! Vet du vems barn han var ? Säg!"
Hon såg ivrigt forskande i mitt ansikte. Jag måste slå
ned mina ögon för hennes genomträngande blick. "Nej!"
svarade jag, med sanning, ehuru jag gissade det.
"Han hette Bruno!" återtog ma chére mére, "han var
min enfödde son! Min, min!... I dag för trettiotre år
sedan födde jag honom. O, att jag hade dött i denna
stund — jag eller han! O!... Bara gå från hjärtat till
hjärtat igen, med liv eller död. Mitt gav mig värre än
döden!" Här korsade hon armarna över sitt bröst och
böjde ned huvudet, liksom förkrossad av sorg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
