- On this page / på denna sida
- Trettonde brevet
- On this page / på denna sida
- Trettonde brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANNARNA
165
mig om. Vi foro i en mörk och tjock skog. Jag var hemsk,
jag tyckte, att vi hade åkt nog länge för att redan vara
hemma.
"Vi må väl vara på rätta vägen?" sade jag litet
tvekande. "Jag tycker vi ha åkt så länge. Tänk om vi farit
vilse!" U
Ma chére mére tycktes härvid vakna såsom ur en dröm
och sade hastigt och liksom litet stött: "Hav ingen oro,
kära lilla vän, när det är jag som kor. Skulle jag och
mina kampar", tillade hon vänligare, "ej hitta vägen,
som vi ofta strapatserat på? Vi ha farit tillsammans i
väl femton år och ännu ej farit galet.,,
Hon gav hästarna en smäll, och de sprungo hastigare.
Jag var ängslig och tyckte vid ljuset av den något
klarnade himmelen, att allt omkring oss såg främmande och
underligt ut.
"Jag kan ej begripa var vi äro!" sade jag slutligen ur
stånd att dölja min oro. "Jag känner alls icke igen mig.
En så tjock och hög skog finnes icke nära Carlsfors."
"Var ingen kråka, Fransiska", sade ma chére mére
ond, "och se ej spöken, där inga äro l Om natten synes
skogen dubbelt så hög och tjock som om dagen. Jag kan
ej se precis var vi äro, men jag känner på mina bruntar,
att de vädra hemmet och stallet. Så springa de ej utom
nära Carlsfors, och hör, hur de fnysa! Se, äro vi icke i
stora allén? Jo jo män, vi äro strax framme. Jag tycker
mig se där borta huset skymta."
Vi voro verkligen nu i en allé: ma chére mére
påskyndade hästarnas fart och de flögo med var minut hastigare
fram. Nu kom en stor, stor blixt, som varade flera
sekunder, och likt ett gigantiskt spöke steg därvid ur natten ett
stort och dystert hus, ej Carlsfors, utan — Ramm. Ramm
med sin mörka fasad, sina stora flyglar, låg framför oss i
blixtskenet. Det liksom sträckte emot oss hotande armar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
