- On this page / på denna sida
- Trettonde brevet
- On this page / på denna sida
- Trettonde brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
FREDRIKA BREMER
och skulle ha sjunkit till golvet, om ej Bruno hastigt rest
sig upp och tagit emot henne i sina armar.
Han stod en stund stilla, med modern tryckt till sitt
bröst, och såg på hennes ansikte, över vilket döden tycktes
ha gjutit sitt hemska lugn. Och han kysste hennes bleka
läppar och kinder med häftig ömhet.
"Bruno! Bruno!" sade jag bedjande och fattade
gråtande hans arm, "Bruno, ni dödar er mor och er själv med
att förfara på detta sätt. Kom, låt oss lägga henne på en
säng; vi måste söka återkalla hennes sansning; vi måste
förbinda er."
Bruno svarade intet, men tog modern i sina armar och
bar henne in i ett annat rum, där han sakta lade henne ned
på en säng. "Hagar!" ropade han, och det långa, mörka
fruntimret kom genast in. Hon kastade sig för hans
fötter, kysste gråtande hans händer och talade häftigt och
bedjande till honom på ett språk, som jag ej förstod. Han
sköt henne bort med hårdhet, och jag förstod, att han
befallde henne sysselsätta sig med ma chére mére. Hon
lydde under snyftningar. Jag såg, att Bruno sviktade och
stödde sig mot muren. Jag gick till honom.
"Bruno", sade jag, "för er mors skull, tänk på er själv!
Ni måste lägga er ned, ni måste låta förbinda er."
Han fattade i en lätt soffa och drog den fram så, att
den stod mitt emot sängen, där hans mor låg, och kastade
sig ned på den. Hans huvud var åt samma sida som
hennes, och hans blick var fästad på henne. Hagar och jag
stodo emellan dem. På bruten svenska och med häftig
sinnesrörelse sade Hagar till mig: "Förbind, förbind
honom, eljest dör han."
Jag vek ihop min näsduk, fuktade den med kallt
vatten och sade till Bruno: "För er mors skull låt mig
förbinda er så gott jag kan! Ni skall förblöda eljest." Jag
ville lägga gärning till ord, men han höll tillbaka min hand
och sade med en ton, vars stränghet så liknade moderns:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
