- On this page / på denna sida
- Trettonde brevet
- On this page / på denna sida
- Trettonde brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
FREDRIKA BREMER
sig till bröst; läppar tryckte sig till läppar; de höllo
varandra i en lång, stark omfamning. Vart andedrag tycktes
vara fullt av försoning, av kärlek, av salighet. Femton
års bittra kval voro förgätna och gottg jorda i denna stund.
Jag stod bredvid dem och grät i glädje och tacksamhet.
Hagars återkomst avbröt denna stund av ren
förtjusning. Bruno kysste ännu en gång med djup kärlek sin
mors händer, varefter han reste sig upp och utropade
glad: "Förbind mig nu! Stanna blodet! Jag är välsignad
av min mor!"
Han satte sig ned på soffan, lät göra med sig som man
ville, och var god och stilla som ett vänligt barn. Hagar
vårdade honom med stor skicklighet och lyckades att
någorlunda stämma blodflödet.
Emellertid skaffade jag mig skrivredskap och
skyndade mig att skriva en biljett till björn, för att underrätta
honom om vad som hänt. Hela huset var nu i rörelse
och det blev mig lätt att få ett bud, som genast begav sig
sjövägen till Rosenvik.
Därefter gick jag ut och satte mig på ett trappsteg av
den stora stentrappan och såg morgonen gry och tänkte på
de försonade. Jag tänkte också på björn med ömhet och
stolthet. Jag kände mig lycklig att leva för honom. Jag
tänkte på framtiden, och underliga känslor — aningar
fulla av både glädje och smärta uppstego i min själ...
längre fram skall jag törhända tala mera om dem.
En gåendes steg på trappan bakom mig gjorde, att jag
vände mig om, och jag såg Hagar, som med ett uttryck
av stor ångest och med händerna korsade över bröstet
nalkades mig, i det hon häftigt och på sin brutna svenska
frågade: "Vad tror ni, skall han leva ? Säg, o säg att
han skall leva!"
"Jag hoppas, jag tror det", svarade jag. "Min man är
läkare, kommer snart hit och skall vårda honom."
Hagar teg en stund, böjde ned huvudet och sade: "Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
