- On this page / på denna sida - Trettonde brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANNARNA 171
ni har ett rent hjärta — bed för honom, som blöder där
inne! Bed att han må få leva !"
"Ni deltar varmt för honom", sade jag — ej utan
nyfikenhet — "ni är törhända nära släkt med honom, eller..."
Hon kastade på mig en genomträngande blick och sade
därefter med ett uttryck av stolthet och smärta: "Hagar
var en tjänstekvinna. En tid älskades hon av sin herre,
och hon lämnade allt för hans skull och drog bort med
honom i främmande kalla länder — sedan försköt han
henne för en annan kvinnas skull, men hennes hjärta var
honom troget, och i öknen, dit hon utstöttes, ber hon för
honom till himlarnas herre."
Därpå lämnade hon mig hastigt.
Jag var i begrepp att följa henne, ty jag kände, att
luften nu började bli mera kylig, men jag stannade, ty
— vad tror du väl jag fick se komma i allén guppande,
skumpande på en flämtande kamp, flaxande lik en stor,
stor läderlapp genom skogen, om icke min egen, goda,
efterlängtade björn?
Under det vi gingo upp, sade jag i korthet hur här stod
till, och björn gick in till de sjuka.
Jag följde honom ej, utan gick att göra mig
hemmastadd i köket och där beställa en styrkande frukost åt min
björn. Det goda folket fann sig rätt väl uti att lyda mig,
och inom en halvtimme hade jag i ordning i salen ett
bord med varmt kaffe, smör och bröd samt ett fat
förträfflig och rykande biffstek. Det vattnades mig i
munnen på björns vägnar.
Under det jag sysslade vid bordet, kom den gode
mannen in med en blek, allvarlig, men ändå förnöjd uppsyn.
"Nå, huru är det?" frågade jag andtruten i det jag gick
emot honom, "men nej! — säg ingenting; sätt dig och
ät först — blott ett ord: är det bra eller illa?"
"Med Bruno — bra, hoppas jag. Blodförlusten är stor,
såren djupa, men, efter vad man nu kan skönja, ej far-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>