- Project Runeberg -  Grannarna /
172

(1927) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Trettonde brevet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

172

FREDRIKA BREMER

liga. Med ma chére mére är det — ej bra, nu åtminstone.
Men det kan bli. Jag tror du kan gå in Fanny. Jag skall
emellertid expediera ett bud till staden för att hämta
åtskilligt." it mm&

"Och kaffet? och biff steken?" utropade jag
konsternerad.

’Törs jag ej nu se på!" utropade björn och skyndade
ur rummet med en blick på bi ff steken, såsom hade själva
djävulen i den antagit kött och blod för att fresta honom.
Jag täckte suckande över den stackars biffsteken och gick
in till ma chére mére.

När jag kom in, såg jag med forvåning huru björn

grasserat där inne. Vad mina böner fåfängt hade sökt

utverka, det hade nu björn med myndighet verkställt

Bruno var flyttad i rummet näst intill ma chére méres.

Hagar var inne hos honom. Dörren emellan rummen var

öppen. Ma chére mére låg ensam. När jag kom in, räckte

hon mig handen, drog mig till sig och omfamnade mig

med en ömhet, som rörde mig djupt. "Fransiska", sade

hon, "vår Herre har förvandlat mitt hjärta. Förr var det

så mörkt, så underligt; nu känns det så ljuvligt och ljust.

Underbara äro Herrens vägar! Din man, Fransiska, har

drivit sitt tyranni här och jag har låtit honom göra det,

emedan han det förutan sade sig ej kunna ansvara för

Brunos liv. Men fram på dagen skall jag se min son. Det

må ingen tänka på att hindra. Jag vill se honom. Vem

vet huru länge jag får se honom här på jorden?"

Så glad jag var över ma chére méres sinnesstämning,
så^ orolig var jag över hennes hälsotillstånd. Hon syntes
mig mycket feberaktig, och det låg något besynnerligt
stirrande och torrt i blicken. De häftiga utbrott av tårar, som
hos henne bruka följa på starka sinnesskakningar, hade
denna gång alldeles uteblivit. Stormen hade gått helt och
hållet inåt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:15:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grannarn/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free