- Project Runeberg -  Grannarna /
187

(1927) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Sextonde brevet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GRANNARNA

187

jag åter samlat mina tankar, var hon borta, och ma chére
mére ropade otåligt på mig att komma.

Vi kommo lyckligt fram. Det var vackert att se, i den

med festligt lövverk prydda porten, Jean-Jacques och

Jane-Marie högtidsklädda, som kommo ut för att mottaga

de ankommande; det var vackert att se huru tjänstfolket

och en mängd av de underhavande samlade sig i synbar

glädje och tillgivenhet omkring ma chére mére, när hon

steg ur vagnen. Hos henne själv tycktes djup rörelse och

glädje mildra den vanliga stolta hållningen, under det hon

gick uppför trapporna vid sin sons hand, åtföljd av en

mängd folk, som upphöjde lyckönskande och välsignande

röster.

Bruno tillbragte några timmar ensam på sina rum; när
han kom ner till oss, var han mycket blek, dock
uppklarnade han allt skönare under inflytelsen av sin mors glädje.
Och den verkade i sanning upplivande på oss alla. Ma
chére mére hade så hjärtligt bett björn och mig dröja hos
sig till kvällen, att vi måste samtycka, men rätt lycklig
blev jag icke förrän vi i månskenets strålar rullade av
mot det kära Rosenvik. När jag äntligen fann mig
hemma i mina rum, hoppade jag högt till av glädje, och
omfamnade och kysste min lilla Sissa, som gav mig det
ivrigt och hjärtligt igen. Björn såg på och skrattade.

Den 22.
I Minns du, Maria, en liten visa, vars strofer begynnas

så: "Tro ej livet–––-tro ej glädjen!" Den skulle jag

vilja sjunga i dag, om jag hade den allra minsta lust att
sjunga, men det har jag ej. När björn kom hem i går var
han blek och såg upprörd ut, ehuru han så hjärtligt som
någonsin räckte mig sin kära hand.

"Vad är det, björn ? Är du sjuk ?" — "Nej!" — "Har
något ledsamt hänt ? Ack, säg, vad är det ?" — "Jag skall
säga dig det sedan!"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:15:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grannarn/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free