- On this page / på denna sida
- Sextonde brevet
- On this page / på denna sida
- Sextonde brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
FREDRIKA BREMER
"Sedan" kom snart, ty björn såg min oro, och när vi
voro ensamma i förmaket, satte han sig på soffan, drog
mig till sig, lade sin arm kring mig och sade med lugn
och ömhet: "Det är på det hela blott en världslig sak, min
Fanny, en olycka, som jag är viss på, att du skall bära
lika väl, om icke bättre än jag. Se här! Läs själv!" Och
björn lade ett brev i mina händer. Det var ifrån Peter
och skrivet i synbar hast och sinnesrörelse. Det innehöll
underrättelsen att huset L. & Comp., där björn på Peters
inrådan hade insatt hela sin förmögenhet, hade gjort
bankrutt, och en sådan, som ej gav kreditorerna hopp
om att kunna få igen det ringaste. Även Peters lilla
besparing hade där gått förlorad. Vad björn samlat under
tjugu års mödor, var med ens borta.
"Min bror", så slutade Peter sitt brev, "min mest
älskade bror, vad jag förlorat är ringa och väl förtjänt,
då jag ej varit försiktigare. Men du — du är olycklig
genom mig, och det gör mig förtvivlad. Det är den
bittraste känsla jag haft i mitt liv. Vore jag ej fängslad här
av W .. .ska processen, så vore jag nu hos dig i stället för
detta brev och kastade mig i dina armar och begärde din
förlåtelse." Några rader som följde, voro högst otydligt
skrivna. En fläck på papperet, tydligen av en tår, gjorde
det sista ordet oläsligt.
På denna fläck stirrade björns ögon. "Min stackars
Peter!" sade han, och nu började även stora tårar att
rulla utför hans bleka kinder. Han lutade sitt huvud mot
mitt bröst och grät häftigt en stund. Jag sade intet, men
kysste hans panna och lät honom känna, att jag förstod
honom och kände med honom. Han blev lugnare och om
en stund började vi helt stilla tala om den händelse som
timat och om vår ställning.
"Jag är nu", sade björn, "vid samma punkt, på vilken
jag befann mig för tjugu år sedan. Utsikten för en sorgfri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
