- Project Runeberg -  Grannarna /
190

(1927) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Sextonde brevet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

190

FREDRIKA BREMER

bosätta oss i staden. Vi få ej hädanefter råd att ha ett
lantställe blott för nöjets skull.

Tyst inom mig tänker jag på att åter börja giva
musiklektioner.

Björn önskar, att vår olycka må tills vidare förbliva
okänd på orten. Jag skall således akta mig för att låta
någon få aning därom.

Den 23 om aftonen.

Serena har tillbragt dagen här och öppnat för mig sitt
hjärta. Allt är så, som jag anat. Serena älskar Bruno,
Bruno Serena. Ändå tyckes förhållandet emellan dem nu
vara avbrutet. Att det förblir så, tror jag icke. Men skall
jag önska en förbindelse emellan dem? Ack, jag vet ej!
Jag har utförligt berättat för henne allt vad jag sist
upplevat på Ramm, och sett henne blekna, rodna, gråta, lida
och förklaras i strålande förtjusning.

Senare.

Jag har blivit skrämd och är ännu helt hemsk till sinnes.
När Serena skulle fara hem, följde jag henne ut på
gården. Luften hade en vid den sena årstiden ovanlig
mildhet, och naturen i dess höstliga, halvt vemodiga
skönhet, stod lugn omkring oss, belyst av en klar
aftonrodnad.

Serena for, och knappt hade jag förlorat henne ur
sikte, då helt plötsligt min blick träffades av ett
ögonpar, vilkas uttryck var bra olika Serenas. De glödde som
två eldkol ur syrenhäcken, där deras ägare tycktes ha
gömt sig. Jag studsade, tänkte "Lucifer!" och stirrade
på de två brinnande svalgen. De riktades nu mot mig och
Hagar sprang fram ur häcken. Med ett anlete, som vilda
känslor gåvo ett förskräckligt uttryck, kom hon till mig
och frågade häftigt: "Var det hon... var det hon, som
han älskar?... säg, var det hon?" Jag ämnade att lugnt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:15:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grannarn/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free