- On this page / på denna sida
- Sextonde brevet
- On this page / på denna sida
- Sextonde brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANNARNA
189
ålderdom är förlorad. För mig allena skulle jag ej sörja.
Vore jag ensam ..."
"Björn", utropade jag, "ville du vara utan mig?’5
"Icke för hela världen", svarade han, "men jag ville,
att du skulle dela min trevnad och ej min brist."
"Lust och nöd, björn! Var det ej nöd och lust, som
vi i vår vigselstund lovade dela. Ack, så begrip då,
människa, att det är min lust att dela nöden med dig när den
kommer, och att ingen verklig nöd är till för mig, så
länge du älskar mig såsom jag dig."
Jag upptecknar ej mera av detta samtal. Björn var
kärleksfullare mot mig än vanligt; ja, han syntes
tacksam för min ömhet, men hans panna ljusnade ändå ej.
"Stackars Peter I" suckade han slutligen djupt, "jag kan
förstå vad han känner, och han kan icke komma! — Jag
skulle vilja kunna ..."
"Fara till honom!" inföll jag livligt, anande vad som
tryckte björn.
"O, så far min björn! Far och giv Peter lugn, och
tillfredsställ ditt hjärta."
Björn räckte armarna till mig; nu först klarnade hans
panna. O, den goda människan! Broderns lidande hade
tryckt honom mer än hans egen förlust. Sedan resan var
besluten, blev han lugn, och vi talade om våra affärer
och om huru vi skulle inrätta oss för framtiden, ända
långt inpå natten.
I går reste björn, först till staden, där han skulle
tillbringa dagen. Ännu samma afton skulle han fara vidare.
Han blir väl borta inemot fjorton dagar. Det blir långt!
Som gräsänka sitter jag nu här och känner, att icke
modet mer är så högt, som det steg i olyckans första stund.
Men lågt får det icke falla. Det har jag föresatt mig.
Den förändring i vår levnadsställning, som mest kostar
på mig, är att vi måste lämna lilla Rosenvik och för alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
