- On this page / på denna sida
- Nittonde brevet
- On this page / på denna sida
- Nittonde brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
FREDRIKA BREMER
Vi gjorde så, och hennes djupa sinnesrörelse därunder
bekräftade vad jag anat och vad hon själv på vår
tillfrågan öppet erkände — Serena älskar Bruno! Redan
som barn fattade hon för honom en besynnerlig innerlig
tillgivenhet, och denna har nu blivit kärlek. Men när min
man förelade Serena de skäl, som förmått honom att
lämna Bruno ett så föga uppmuntrande svar, sade hon —
fast under tårar — att han hade alldeles rätt.
Sedan denna stund ha vi icke mera talat om saken,
men — Gud vet huru det kommer sig — vi äro alla litet
förstämda/’
Under det vi samtalade, hade klockan blivit nio. Fru
Dahl och jag åto en lätt aftonvard. Serena blev inne
hos sin morfar. En stund efter måltiden gingo vi även
in till honom för att bevista aftonbönen, som sedan
femtio år hålles var afton i detta hem. När jag kom till
dörren, hörde jag Serena läsa högt.
Då vi åter voro ensamma, märkte jag, att Serena såg
trött ut. Hon hostade några gånger. Jag tyckte ej om den
hostan, men då jag såg på henne med frågande oro, log
hon mot mig så glatt och vänligt, som om hon velat
förtaga detta intryck.
Då jag tog avsked och önskade gubben Dahl "att sova
väl!" sade han: "Sömnen är icke min vän sedan en tid,
men jag är lycklig nog att ha en liten Scheherazade vid
min bädd, som förkortar för mig en del av den långa
natten genom sina angenäma historier. Och det har hon
väl gjort i mer än ett tusen och en natt. Men törhända
är du i afton trött, min goda flicka ?" tillade han i det han
såg på Serena.
"Jag kan gärna läsa en stund till!" svarade hon
hjärtligt.
Serena följde mig ut i salen. "Serena’’, sade jag
förebrående, "varför säger du icke sanningen åt din morfar?
Du är trött; jag ser det. Tror du, att han är belåten med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
