Grannarna / 206 (1927) Author: Fredrika Bremer Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Tjugonde brevet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TJUGONDE BREVET.

W. den 4 december.

Du säger, Maria, att jag "icke är lik mig". Du forskar
efter orsaken, nåväl jag vill säga dig allt.

Jag känner, att jag — är mor — och denna känsla
gör mig sjuk. Det har på en gång vaknat inom mig så
mycket underliga och ängsliga tankar. Jag upptäcker i
världen tusen faror och lidanden, som jag ej tänkt på
förr, och som jag nu tycker alla hota mitt barn. Och alla
plågor sedan, ifrån den första tandvärken och till den
sista dödsångesten, alla faror för kropp och själ, fall
utför trappor, kärleksfall, syndafall m. m.

Och det värsta av allt, jag fruktar, att mitt barn ej blir
välkommet för min man. Jag tycker mig märka det på
många tecken. Han talar aldrig om barn, yttrar aldrig en
önskan att få några, och då det en gång blev fråga om
någon som har en stor familj, kastade han på mig en
hastig blick, som tycktes säga: "Du må väl icke komma
med något sådant!" Och om jag nu får två flickor på en
gång och sedan åtta till (tiotalet, som Stellan spådde),
vad skall han tänka? Vad skall han tycka? Du kan icke
föreställa dig, Maria, huru dessa tankar trycka mig!

Den 5.

I går afton satt jag allena och sydde på en liten
barnmössa. Mitt hjärta var tungt och gråten satt mig i halsen.
Björn var ännu ute. Det blåste mycket, och blåsten gjorde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>