- On this page / på denna sida
- Tjugonde brevet
- On this page / på denna sida
- Tjugonde brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANNARNA
207
mig ont. Den gjorde även, att jag icke hörde björns
återkomst hem, förrän han med vanligt buller öppnade dörren
till förmaket, där jag satt. Jag kastade hastigt mitt arbete
under en schal, rodnade och kom mig knappast för att
säga honom: "God afton!" Björn såg ovanligt glad ut
och ropade högt: "God afton, min lilla hustru! Hur står
det till med dig ?"
"Rätt bra!" svarade jag och, för att undvika vidare
frågor, frågade jag själv: "vad är det du har i handen?"
"Bara en otäck pappask!" svarade björn. "En gammal
fru plågade mig att köpa den. Få se om du kan begagna
den till dina kammar, hårnålar o. s. v. Han satte nu den
stora, förmenta asken på bordet, löste med en hisklig
grimas upp klädet, i vilket den var insvept, och för mina
ögon låg en tavla i präktig gyllene ram. Två figurer stego
liksom levande fram ur den; den skönaste Guds moder
svävade på skyarna med gudabarnet på sin arm. Det var
en kopia av Rafaels "Madonna Sixtina", utförd i
svartkrita av den skickliga m: He Röhl. Jag såg den himmelska
friden i Marias ansikte; jag såg barnets gudomliga, allt
förklarande buck, och det blev mig så väl, så himmelskt
väl till mods; jag kunde ej tala, och utan att jag visste
det, runno ljuva, saliga tårar ned på tavlans glas. Jag
hade glömt allt omkring mig, jag visste icke om jag var
på jorden eller i himmeln, då plötsligt jag kände mig
omfattad av björns armar och hörde honom säga med en öm,
rörd, men förebrående stämma: "Fanny, varför skall jag
icke veta, att jag–––-är far?"
I denna stund reste det sig våldsamt inom mig. Det
var som om barnet hade rört sig i mitt sköte och räckt
sig mot sin far. Jag lutade mitt huvud mot hans axel
och kunde blott stamma: "O, björn, jag fruktade att du
ej skulle vara nöjd däråt!"
Min Maria! huru blev det mig till mods när jag såg
tjorn falla på sina båda knän framför mig, när han kysste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
