Grannarna / 209 (1927) Author: Fredrika Bremer Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Tjuguförsta brevet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TJUGUFÖRSTA BREVET.

I W. den 13 december.

Hur tid och saker gå torde jag själv en vacker dag bli
kär i Bruno. Ja, man kan få skjuta hästar — och hundar
med — då man är så god mot människor. Hår fanns en
beklagansvärd änka med mänga små, nåväl, Bruno har
givit henne ett kapital med vilket hon ser sig i stånd att
begynna en lönande handel, och två av gossarna har han
helt och hållet åtagit sig att låta uppfostra. Huru
lyckliga äro ej de rika, som kunna så verksamt hjälpa.

Ma chére mére lär sig att skriva och spela kort, och
är lycklig åt Bruno, som enligt vad Jean-Jacques sade,
ser dyster och tärd ut.

Varför skall han täras ? Varför undviker han den som
vill och kan ge hans hjärta frid?

Den 19.

Jag gick i går på förmiddagen till Dahls. Serena var i
förmaket sysselsatt med två unga fruntimmer, som hon
undervisade i den svåra konsten att göra blommor. Hon
omfamnade mig hjärtligt och bad mig hålla hennes
mormor sällskap en liten stund.

Jag fann fru Dahl i sin sängkammare. Hon var
sorgsen och suckade tungt. Hon frågade mig om jag inte fann
att Serenas utseende mycket förändrats på den sista
månaden. Hon tyckte att dotterdottern fallit av, magrat i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>