Grannarna / 210 (1927) Author: Fredrika Bremer Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Tjuguförsta brevet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

210

FREDRIKA BREMER

oroväckande grad. Ja hon gjorde sig själv och sin make
förebråelser därför att de genom sin egoism lade hinder
i Vågen för Serena att bliva lycklig. Serena, den
ängla-goda varelsen hade ju inte med ett ord låtit någon ana att
hon led, men hon led, det förstod hennes mormor. Det
låg något i den där kärleken sedan barndomen och den
har tydligen djupa rötter i hjärtat. Och efter vad den
goda gumman sett häromdagen fanns intet tvivel längrej
om att Serena älskade Bruno. På min fråga om vad hon
sett berättade hon att hon funnit Serena en afton
badande i tårar inne i sitt rum. Hon hade då gått till sin
make och sagt honom sin tanke om saken, men han hade

inte velat sätta tro till hennes påståenden.

j

I detta ögonblick kom herr Dahl in och som jag tyckte
mig se att han ville tala med sin fru, lämnade jag dem
och gick in i Serenas rum för att där vänta på henne.

Det dröjde en stund innan hon kom. Jag såg mig om

i rummet. Man ser att ömma föräldrar där velat att ett

älskat barn skulle trivas väl och en doft av frid, ordning

och ren smak fyller den täcka boningen. Jag beslöt mig

för att tala rentut med Serena för att utforska hennes

tankar och känslor. Och när hon till slut stod framför

mig sade jag: "Serena, jag är allvarsamt ledsen på dig.

Du får inte envisas längre med att uppoffra dig och din

lycka för dina gamla morföräldrars skull. Varför visa

dig annorlunda inför dem än du verkligen är? Varför

ingiva dem en falsk säkerhet under det att smärta tär

dig, och det så mycket djupare, ju mera du sluter dig

inom dig själv.,,

"Och vad ville du att jag skulle göra, goda Fanny!"
sade Serena, i det tårar trängde sig fram i hennes ögon.
"Skulle jag låta mina gamla, goda föräldrar känna
lidanden, som de ej kunna avhjälpa? Skulle jag med min
svaghet förbittra deras dagar? Och skulle det hjälpa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>