Grannarna / 221 (1927) Author: Fredrika Bremer Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Tjuguandra brevet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GRANNARNA

221

I det? Varför viljen I skilja åt två hjärtan, som sedan
barndomen voro förenade ? Gören det icke. Gören hellre
denna dag till en välsignelsens dag! — (Bruno var
tydligen nu fullkomligen redig.) O, given mig i dag Serena
till maka!..."

"Detta är icke stunden att tala om sådant", avbröt
gubben halvt ond, halvt rörd, "en annan gång ..."

"Och varför icke nu ?" avbröt honom Bruno häftigare.
Varför uppskjuta att göra en människa lycklig? Icke
vill jag skilja er älskling ifrån er; låten mitt hem bli ert
hem; låten mig med henne dela vården om er ålderdom.
Goda moder, fortfor han i det han fattade fru Dahls
hand och vätte den med en tår, "giv mig i dag
Serena !" - ®

De båda gamla sågo på varandra och på Serena. Hon
stod emellan dem, vit som rosorna i hennes krans, med
nedslagna ögon.

Bruno hade dragit sig några steg tillbaka. De gamla
Dahls omfattade då Serena och sade: "Vill du, önskar du
tillhöra honom, Serena? Vill du i dag, nu räcka honom
din hand?"

"Ja", viskade Serenas läppar, "o, mina föräldrar...
om I viljen, om I tillåten det... Ja!"

"Nå i Guds namn då!" utropade gubben, "Bruno
Mansfelt, emottag er fästmös hand!"

"Serena min!" utropade Bruno med en ton, som
trängde genom märg och ben, och han störtade fram till
henne.

De gamla höllo henne ännu kvar.
I "Tag henne då ... gör henne lycklig!..." sade de med
röster, som rörelsen gjorde osäkra. "Hon är vår yngsta,
vår mest älskade ... vår ålderdomsglädje ... hon gjorde
oss aldrig emot... (tårar föllo på deras vissnade kinder,
och deras darrande händer höllo henne alltjämt omfat-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>